Artiklar

Dåliga järnvärden

En fråga: Jag har i flera år haft dåliga järnvärden och legat på 11-12. Det har inte påverkat mig mer än att jag känt mig trött ibland. På grund av mitt dåliga värde har jag nu i tre månader provat att äta järnmedicin (Duproxen eller något liknande namn). Jag gjorde nyligen en ny provtagning som visade att mitt järnvärde ligger på 44. Frågade läkaren om jag borde fortsätta med medicinen, vilket han var rätt likgiltig till om jag gjorde eller inte. ”Det kan du ju göra om du vill”, menade han och skrev ut mer järnmedicin som jag antingen kunde ta varje eller varannan dag i en längre period. Efter samtalet med läkaren kollade jag upp att järnvärden ska ligga mellan 12-34 och att för höga järnvärden kan vara skadliga. Eftersom jag nu ligger på 44 undrar jag hur jag ska göra. Är det skadligt att äta mer järnmedicin när jag redan ligger högt, eller behöver jag det för att hålla järnnivåerna uppe? Jag planerar för en snar graviditet och undrar också om för höga järnvärden kan ha någon skadlig påverkan på fostret?

Mycket tacksam för snabbt svar!

Hälsningar,
Kristina Hedman

Hej Kristina!
Du nämner att du haft dåliga järnvärden (serumjärn) i storleksordningen 11-12 i många år. Orsaken till de låga värdena är en kombination av lågt intag med kosten och/eller ökade förluster, exempelvis stora menstruationer. Bra är att du reagerade positivt när du ätit en järnmedicin. Du fick till och med ett värde på 44 som ligger högre än rekommenderade normalvärden på 12-34. De normalvärden som jag har i min facklitteratur är för kvinnor 10-29 mikromol/liter, med ett medelvärde på 19. Det är inte bra att ha vare sig för låga eller för höga järnvärden, allrahelst när du planerar att bli gravid. Låga värden kan göra att man känner sig trött och kan under graviditet och barndom bidra till dålig intellektuell utveckling hos barnet. I andra halvan av graviditeten får kvinnan också tillskott av järn.
Järn, särskilt den tvåvärda formen, kan vara skadligt om det är fritt och kan leda till bildning av fria radikaler om det inte hålls mycket noga bundet till ett äggviteämne kallat ferritin. Kroppen har noga reglerade mekanismer för att klara detta och det är knappast något du behöver oroa dig för.
Järn är ett mycket viktigt ämne i kroppen. Bland annat är det en viktig komponent i de röda blodkropparnas bindning och transport av syre i dessa blodkroppars hemoglobin (Hb). Det har också stor betydelse för lagring av syre i musklerna i myoglobin, energibildning (ATP) i cellernas kraftverk, mitokondrierna, och bildning av arvsmassan, DNA. En rad enzymer som styr kroppens ämnesomsättning behöver också järn för att fungera. Omsättningen av järn i kroppen är mycket komplicerad och ska inte närmare beröras i detta svar.
Du upplevde att din läkare verkade likgiltig till om du skulle fortsätta att äta järnmedicin eller inte. Det kan bero på att han kanske hade mer information om din järnstatus än bara ditt serumjärnvärde. Rutinmässigt tas i regel hemoglobinvärde (Hb), serumjärn och ofta så kallade blodplasmas järnbindande kapacitet (TIBC; eng. Total Iron Binding Capacity). Du nämner inte något om ditt hemoglobinvärde (Hb), som är det första och vanligaste blodprovet då det gäller blodbrist (anemi). Om inte de tre proverna ger tillräcklig information kan man komplettera med att mäta serum-transferrin, ferritin i blodplasma och lösliga transferrinreceptorer i blodserum (sTfR). Transferrin är det ämne som binder järn i blodet. Ferritin är lagringsformen/depåformen för järn. Transferrinreceptorer är de som kan binda transferrin med bundet järn på cellytorna och ta in dem i cellerna. En del av dessa lossnar från cellytorna och ses som lösliga receptorer i blodet. Genom att mäta alla dessa värden kan läkaren närmare få reda på vilken typ av blodbrist som föreligger, om inte de första rutinmässiga proverna räcker till.
Om du tar din järnmedicin varannan dag så kanske ditt serumjärn ligger bra. Jag tycker att du ska tala med din doktor för att få mer information om vilka blodprover som tagits och om dessa är tillräckliga i ditt fall.

Med vänliga hälsningar
Olle Haglund
Medicine doktor

LÄS MER

Potatis och GI-påslag

Har en fråga. Vi äter mycket potatis i familjen. Vi är 70 respektive 73 år gamla (kvinnan). Mannen har en liten kula på magen, kvinnan är slank.
Vi har diabetes i min släkt. Jag har hört att man kan hälla vinäger på potatisen för att mildra GI- påslaget. Är det så?

Mvh
Ingegerd

Hej Ingegerd!
Tack för din intressanta fråga. Potatis är trots en viss minskning fortfarande ett av våra viktigaste baslivsmedel och är mycket bättre än sitt rykte. Näringsvärdet per 100 gram potatis är cirka 80 g vatten, 17.6 g kolhydrater (främst stärkelse), bara 0.1 g fett samt mineraler som kalcium, järn och fosfor plus vitamin C. Energiinnehållet i 100 g är cirka 76 kcal. Potatisskal är rikt på fibrer, kalcium, järn, zink, fosfor och B-vitamin. Potatis är också ganska rikt på antioxidanter. ORAC-värdet (Oxygen Radical) är ett mått på ett livsmedels antioxidantinnehåll.
Potatis har ett ORAC-värde på cirka 300, vilket är högre än för tomat och äpple. Det som bidragit till potatisens dåliga rykte är att den har ett relativt högt glykemiskt index (GI). Ämnen med högt GI gör att glukosvärdet i blodet (blodsockret) stiger med ökning av insulinet i blodet som följd. Då det gäller insulinstegringen talar man om II (Insulinemiskt Index). Högt GI och II kan bidra till förhöjda blodfetter, övervikt/fetma, högt blodtryck och diabetes.
Det har påståtts att potatisen skulle ligga bakom den epidemiska ökningen av övervikt och fetma. Mellan 1990 och 2002 minskade vårt intag av färsk potatis från 60 kg per person och år till 42 kg. Samtidigt ökade andelen personer med övervikt och fetma mer än under tidigare år. Kokt potatis har ett genomsnittligt GI-värde på 90-100, men detta värde varierar med uppvärmningsgraden m.m. (se nedan!). I dag finns en trend att hellre prata om GL (glycemic load; glykemisk belastning) som säger mer än GI. GL definieras som gram kolhydrater i en portion multiplicerat med GI, allt dividerat med 100. GL är ett mått på hur mycket blodsockret höjs av en vanlig portion av ett kolhydratrikt livsmedel. GL för kokt potatis är cirka 30.
Det låter kanske lite konstigt att vinäger på potatisen skulle sänka glykemiskt index (GI), men det är faktiskt sant. Det finns vetenskaplig forskning, redovisad av bland andra Margareta Lehman i en doktorsavhandling från Lunds Tekniska Högskola, som visat detta. Det viktigaste sockerämnet (kolhydraten) i potatis är stärkelse, som består av långa kedjor av glukos anordnade på olika sätt. Stärkelsen i potatis finns särskilt i två former: amylos och amylopektin. Amylos som utgör cirka 25 procent av stärkelsen i potatisen är långa, ogrenade och spiralformade kedjor av glukos. Antalet varianter av glukosmolekyler kan variera från 250 till 500 eller mer. Amylopektin, som är cirka 75 procent av stärkelsen, utgörs av glukoskedjor som är förgrenade. Amylopektin bryts ner lättare än amylos till glukos, något som bidrar till högre GI. Amylos bildar normalt en tätt packad struktur som gör att en del av ämnet inte bryts ner av enzymer i tunntarmen.
Glukos frigörs inte från denna del, något som är bra för GI-värdet. Den del av amylos som inte bryts ner når i stället tjocktarmen där jäsning genom medverkan av nyttiga tarmbakterier (probiotika) bryter ner stärkelsen till nyttiga korta fettsyror som till exempel smörsyra. Denna fettsyra har bland annat skyddande effekt mot tjocktarmscancer och minskar upptaget av kolesterol från tarmen. Stärkelse som inte bryts ner i tunntarmen kallas för resistent stärkelse. Stärkelse som bryts ner i tunntarmen och ger glukos kallas för icke-resistent stärkelse. Det är bra när potatisen innehåller mycket resistent stärkelse.
Kokning av potatis gör att den packade strukturen av amylos delvis bryts ner, vilket medför att tunntarmens enzymer kan bryta ner amylosen till glukos. Detta är en förklaring till att GI för kokt potatis ökar. Mycket intressant är att avkylning av den kokta potatisen gör att amylosen återgår till sin tidigare, svårspjälkade form som resistent stärkelse. Detta leder till minskad GI. Intressant är också att återuppvärmning av kall potatis leder till lägre GI jämfört med nykokt potatis. Varmt potatismos och bakad potatis har högre GI än vanlig kokt potatis, cirka 120 respektive 135. Genom att lägga den kokta potatisen i kylen, kan man få innehållet av resistent, svårspjälkad stärkelse att öka med 50 procent och genom kylning av potatisen följd av återuppvärmning kan innehållet av resistent stärkelse dubbleras jämfört med nykokt potatis!
Tidigare omnämnda Margareta Leeman har dessutom i sin doktorsavhandling visat att vinäger/vinägrettsås sänker GI-värdet på potatisen! Orsaken till detta är inte helt klar. Dels kan vinägern/vinägretten öka mängden resistent, svårspjälkad stärkelse, något som är bra för GI. Det har också framförts att vinägern sänker surhetsvärdet (pH) i tunntarmen. Alla enzymer har ett optimalt pH-värde där de fungerar bäst. Syran skulle kunna göra att enzymet bryter ner icke-resistent stärkelse på ett sämre sätt med bildning av mindre glukos, med lägre GI-värde som följd.
Ett tips till dig är alltså att äta kyld kokt potatis, eller återuppvärmd kyld potatis och att ha vinägrettsås på potatisen. Vinägrettsås tillverkar du av vitvinsvinäger och olivolja. Lycka till!

Med vänliga hälsningar
Olle Haglund
Medicine doktor

LÄS MER

Övervikt och erektionsproblem

Hej,

Det är ju mycket diskussioner om övervikt och fetma just nu och det är absolut något som ska diskuteras med tanke på all skräpmat som finns. Någonstans läste jag att övervikt kan föra med sig erektionsproblem. Stämmer det?

Frågvis och intresserad

Detta med övervikt och fetma är ett mycket allvarligt problem i vårt land och i många andra länder. Viktiga faktorer bakom är för stort kaloriintag, dålig kost (skräpmat), stress och för lite motion. Följder av övervikt och fetma är bland annat ökad risk för hjärtkärlsjukdom och diabetes. Skrämmande är att man i dag redan hos barn och ungdomar kan diagnostisera typ 2-diabetes, tidigare kallat åldersdiabetes.

Det är helt riktigt att övervikt/fetma kan vara kopplat till erektionsproblem. Det finns en ansamling av olika symtom och fynd som kallas för det metabola syndromet. Här ingår bland annat övervikt/fetma, tendens till diabetes, störda blodfetter, ökad risk för godartad prostataförstoring och prostatacancer och dålig blodkärlsfunktion. Den dåliga blodkärlsfunktionen beror på att blodkärlets innerskikt, endotelet, bildar för litet av ämnet kväveoxid (NO). Det är intressant att kväveoxid ligger bakom både bra kärlvidgning och vidgning av penis´ och klitoris´ svällkroppar. Om det inte bildas tillräckligt med kväveoxid är erektionsförmågan försämrad. Det finns alltså en klar koppling mellan övervikt/fetma, nedsatt bildning av kväveoxid och försämrad erektion. Det är välkänt att nedsatt erektion kan vara det första tecknet på hjärtkärlsjukdom och detta kan ses många år innan symtom från hjärta och kärl startar.

I min bok Under bältet, en bok om mannens okända underliv, kan du läsa mer om både övervikt/fetma och erektionssvårigheter. Du kan beställa den till förmånspris

200 kronor via min nedanstående e-mailadress eller genom ett vykort till denna tidnings redaktion. Ordinarie pris är 270 kronor. Avsnittet om erektionsproblem avslutas med Några råd till en överviktig 60-årig man med erektionsproblem. Det första rådet är: Gå ner i vikt genom omläggning av kosten och ökad motion.

Olle Haglund

Medicine doktor

olle@medhag.com

LÄS MER

Jättebesvär med magen

Jag har med stort intresse läst er artikel i nr 1, den om magen och intervjun med naturläkaren Pernilla Örnéus. Hon rekommenderar ett preparat som heter Oxytarm som ska vara milt och ett preparat som heter Temucol, som ska ha lite kraftigare effekt.

Jag har under flera år haft jättebesvär med magen och har stundtals inte varit på toaletten på veckor. Magen är stor som en ballong och med detta problem följer också ett annat; gaser.

Jag har varit hos en massa läkare under åren, men ingen har kunnat hjälpa mig. De bryr sig helt enkelt inte om en gammal kärring som jag, det är min bestämda uppfattning. I bästa fall har jag fått rådet att gå till apoteket och köpa ett laxermedel. Jag var inne i hälsobutiken i Simrishamn för att köpa Temucol, men de hade inte det preparatet. Vad ska jag göra? Jag är förtvivlad och mår jättedåligt. Har läst lite om tarmtömning med en apparat som heter Clysmatic, tror jag. Kan det fungera? Vad jag förstår så har den funktion som ska ge signaler ”att nu är det dags för toalettbesök” lagt av. Hur ska jag komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv? Eller är det stört omöjligt?

Hälsningar från en förtvivlad Irmgard i Simrishamn.

Artikeln om naturläkaren Pernilla Örnéus innehåller mycket som är intressant och klokt. Jag har själv talat med henne i telefon. Hon berättar att en mycket stor del av hennes patienter söker för besvär där olika problem i magen är den viktigaste orsaken. Om ens mage inte fungerar bra mår man helt enkelt inte bra. Liksom henne tror jag att en väl fungerande bakterieflora i magen är mycket viktig. Cirka 75 procent av kroppens immunförsvar ligger i tarmen och ett tidigt förvärvande av en bra tarmbakterieflora programmerar vårt immunförsvar på ett sätt som påverkar hela kroppens immunförsvar. Jag tror att det är viktigt att du regelbundet får i dig probiotiska bakterier (laktobaciller m.m.). Många fil- och youghurtprodukter innehåller dessa, men ofta i relativt liten mängd. Vissa personer med diffusa magbesvär tål inte mjölkprodukternas mjölksocker (laktos) utan att känna till det. Bara genom att undvika mjölk och mjölkprodukter kan dessa personer känna stark förbättring. Det finns andra källor till probiotika som Provivas fruktdrycker. En möjlighet är också att använda probiotika i kosttillskott eller naturläkemedel. Jag, liksom många experter i världen, tror att man får den bästa effekten av att använda ett preparat med flera olika bakterietyper. Varje bakteriestam fördelar sig nämligen i tarmen på relativt begränsade områden. Exempel på sådana preparat är Lactiplus och olika typer av Probion. Det är inte heller ovanligt att personer med diffusa magbesvär är glutenintoleranta utan att känna till det. Gluten ingår i produkter från vete, korn och råg. Pröva att utesluta mat från dessa sädesslag och se om du mår bättre. Det går också att ta prov och se om man lider av glutenintolerans. Havre tål dock glutenöverkänsliga.

Att ”rena” tarmen någon gång om året upplevs av många som positivt. Det preparat som jag har erfarenhet av är Tonidraine som innehåller tio aktiva örter. Jag har ingen erfarenhet av de medel som Pernilla Örnéus rekommenderar. Hon menar att de fungerar bra på hennes patienter. Temucol är en blandning av fyra salter som hon rekommenderar, bland annat under några dagar när man sätter igång en fasta. Oxy Tarm består av magnesiumperoxid och vitamin C. Det påstås av fabrikanten att Oxy Tarm skapar balans i tarmens bakterieflora genom frigörande av syre, ozon och magnesium. De flesta probiotiska tarmbakterier tål inte syre alls eller i mycket små mängder. Det finns en hel del patienter som upplever förbättring med Oxy Tarm. Den påstådda verkningsmekanismen bakom preparatet upplever jag dock som luddig och något ovetenskaplig. Destudier som hittills redovisats är okontrollerade pilotstudier. Jag avvaktar välgjorda placebo-kontrollerade studier.

Slutligen är det viktigt att sköta sina tarmtömningar med noggrannhet. Man måste svara på tarmens tömningssignaler och inte undertrycka dem. Clysmatic är ett medicinsk-tekniskt hjälpmedel för tarmsköljning som skonsamt och enkelt stimulerar och stärker tarmreflexen. När man lärt sig att använda metoden är den lätt att använda. Ett alternativ för att använda Frukt & Fibrer. Genom sina många beståndsdelar ger preparatet en mångsidig och mild påverkan på tarmfunktionen

Med vänlig hälsning

Olle Haglund

LÄS MER

Klåda i ögonen

Hallå Olle,

Jag har en fråga om ögonen. När jag till exempel äter söta kakor eller något annat sött, så kan jag få klåda i ögonen. Det verkar vara produkter sötade med raffinerat socker som gör att det kliar i ögonen. Vad säger du? Om det är sockret, vad är det i detta som framkallar besvären?

Lillemor i Stockholm

Lillemor,

Dina besvär med klåda i ögonen beror troligen på en överkänslighetsreaktion mot något som finns i söta kakor eller annat sött som du äter. Det framgår inte om klådan sitter på ögonlocken eller i ögonvitan. Irritation i ögonvitan (bindhinnekatarr, konjunktivit) kan relativt ofta ses vid överkänslighetsreaktion. Det som utlöser detta kan vara något sötningsmedel, mjölprodukt eller någon tillsats. Jag tror inte att vanliga sockerarter som glukos, sackaros eller maltsocker ligger bakom. Snarare kan det vara något syntetiskt sötningsmedel som sackarin, cyklamat, aspartam eller acesulfan K. Du nämner inte om du är laktos- eller glutenöverkänslig. I dessa fall ser man ibland inslag av klåda. Kolla på förpackningens innehållsdeklaration och se om det är något speciellt ämne som verkar ligga bakom din klåda. Vid sådana här överkänslighetsreaktioner kan man genom att leka lite detektiv ofta hitta en förklaring.

Med vänlig hälsning

Olle Haglund

LÄS MER

Torr hud

Hej Olle,

Jag är pensionär sen något år, men fortfarande i viss mån aktiv och verksam som ”senior advisor” till yngre före detta arbetskamrater. Nu har jag ett irriterande problem: torr hud! Har aldrig behövt smörja in mig med några hudkrämer, men har nu kommit i den situationen att jag tycks behöva något för både ansikte, kropp och fötter. Torrt, torrt.

Har pratat med några vänner (män) i min ålder, som har samma problem. Vår fråga är således varför det blir så här. Händer det något med kroppen/huden när man har kommit upp i åren och vad är det i så fall? Mycket tacksam för svar, gärna med råd om vad man kan göra åt det. Har kosten någon betydelse? Vitaminer och mineraler? Kosmetiska medel – helst inte!

Med vänliga hälsningar,

Arne Andersson

Hej Arne!

Bra att höra att du fortsätter att hålla dig aktiv. Detta är viktigt för att undvika många fallgropar när man går i pension. Sen en tid tillbaka har du tydligen problem med torr hud. Den medicinska termen för detta är xerosis. Torr hud är något mycket vanligt, särskilt när man kommer upp i åren. Mer eller mindre ingår det i det ”normala” åldrandet. Variationerna mellan olika individer är stora beroende på flera ärftliga faktorer och skillnader i kost, livsstil och hygieniska rutiner. Men det finns faktiskt mycket som man med enkla medel kan göra för att förhindra eller behandla det hela.

Vad beror då torr hud på? Tre faktorer har stor betydelse för uppkomsten: hornlagrets vatteninnehåll, hastigheten i förlust av celler från ytan och/eller skadad barriärfunktion hos huden. Mycket viktig är sänkt vatteninnehåll i hudens ytligaste lager – hornlagret, som är en del av överhuden. Vanligt är också brist på fleromättade fettsyror, vissa fetter och bindvävssubstanser. Huden har många skyddande funktioner,barriärfunktioner. En av dessa är att förhindra för stark avdunstning av vatten. Fungerar inte detta så kommer torr hud som ett brev på posten. I förlängningen ofta också irriterad skrovlig hud, klåda, inflammation och eventuellt så kallat atopiskt eksem om man är disponerad för detta. Atopiskt innebär att allergi ligger bakom. Det extrema exemplet på torr och fjällande hud är så kallad fiskfjällssjuka (iktyos).

Vatteninnehållet i hudens hornlager är alltså av avgörande betydelse för att minska risken för torr hud. Det är tre mekanismer som styr detta. Hastigheten i transport av vatten från läderhuden till hornhuden, hastigheten i vätskeförlusten från hudytan och den vattenbindande förmågan hos hornlagret. När vatteninnehållet i hornlagret är cirka 60 procent relativ fuktighet är huden mjuk och smidig. Allt som minskar hudens vatteninnehåll leder till torr hud.

Hur ska man då komma till rätta med sin torra hud? Det viktigaste är att återställa en bra vätskehalt i huden och att bevara den. Återställande avhudens barriärfunktion är därför av avgörande betydelse. Det första viktiga steget är att utesluta vanlig tvål och fettlösande ämnen som alkohol samt irriterande ämnen. Detta gäller inte minst för dem som i förlängningen av den torra huden drabbas av inflammationer och eksem. Tvålen ska ersättas med barntvål, lotioner eller krämer. Kyla, torr och blåsig väderlek ökar risken för torr hud. Minska om möjligt på sådan exponering.

Grundläggande är att inte utsätta sig för alltför mycket vatten. Duschandet eller badandet ska vara kort och man bör använda sig av ljummet vatten. Har man stora problem med torr hud bör man inte duscha eller bada varje dag. Det räcker med 3-4 gånger i veckan. Men man ska naturligtvis ändå tvätta sig ordentligt i bland annat armhålor och underliv varje dag men utan vanlig tvål. Använd barntvål i stället. Efter varje duschning ska man använda mjukgörande/fuktig-hetsgivande medel medan huden ännu är våt.

Fetter och fettsyror är viktiga för huden. Ett vanligt tecken på fettsyrabrist är just en torr och skrovlig hud. Ät fisk, både fet och mager, minst tre gånger i veckan. Komplettera vid behov med en fiskolja av god kvalitet. Linfröolja med sin blandning av omega-3- och omega-6-fettsyror är också bra för huden. Omega-7-fettsyror har visat sig vara bra för hud och slemhinnor. Den finns bland annat i havtornsolja. Fleromättade fettsyror är bra för huden och för alla organ och celler i kroppen. En nackdel med omättnader är att de är så känsliga för fria radikaler. Ju fler omättnader desto känsligare är de. När man ökar intaget av fleromättade fettsyror måste man därför också öka intaget av det som skyddar mot de fria radikalerna – antioxidanter. I första hand bör det ske genom stort intag av frukt, bär och grönsaker. Ät både råa och kokta sådana och ät efter färg. Man brukar säga att ”nyttig mat är sådan som man får svåra fläckar av”. Rökning gynnar uppkomsten av torr och rynkig hud, bland annat just för att den kraftigt ökar bildningen av fria radikaler i kroppen. Om du röker så ska du därför sluta omgående! Förutom olika nikotinersättningsmedel så finns det idag ett nytt alternativ med namnet Schampix. Det är ett receptbelagt nikotinfritt läkemedel som visat sig ge utmärkta resultat.

Flera mineraler, inte minst zink, är vikiga för hudens normala funktion och har god effekt vid olika tillstånd i huden. En god blodcirkulation bromsar upp åldrandet hos alla organ. Inte minst gäller det huden. Så därför: promenera en rejäl sväng 3-4 gånger i veckan, gärna dagligen. Det motverkar också torr hud på ett riktigt sunt sätt.

För att återställa hudens barriärfunktion används olika mjukgörande/fuktgivande medel som lotioner, krämer, salvor eller badoljor. De består av blandningar av vatten och olja (emulsioner) och de ger en tunn hinna på hudytan som förhindrar eller åtminstone minskar förlust av vätska genom avdunstning från hudytan. De leder också till minskad hastighet i transporten av vätska genom de olika hudlagren. Bindande av vatten nära hudytan kan förstärkas genom användning av olika ämnen som har egenskapen att binda större mängder vatten än sin egen vikt. Tidigare användning av glycerin och glykoler har nu ersatts av hyaluronsyra och glukosaminoglykaner (GAG). Moderna fuktgivare innehåller ofta vitamin A i form av retinyl-palmitat. Detta stimulerar hudens egen bildning av glykosaminoglykaner och hyaluronsyra. Dessa båda ämnen kan binda många gånger mer vatten än sin egen vikt, vilket leder till ökat kvarhållande av vatten i huden, det vill säga mindre torr hud.

Som nämnts leder kronisk irritation av huden till påskyndad vandring av hudceller mot ytan vilket också bidrar till torrare hud. Tillsats av ämnen som är en blandning av vitamin A-palmitat och 7-dehydrokolesterol bromsar ner detta och bidrar också till mindre torr hud.

Mjukgörande medel (emollianter) används ofta på felaktigt sätt. De är mest effektiva när de används efter duschning eller badande när huden fortfarande är våt. För att få maximal effekt ska de användas dagligen. Ett riktigt användande av mjukgörande medel gör också att man vid inflammation/eksem inte behöver använda så mycket kortisonpreparat, som till exempel hydrokortison. Enbart användande av mjukgörande medel räcker ofta inte för att kontrollera irritation och inflammation. Kortisonpreparat bör under korta perioder användas parallellt med kontinuerligt bruk av mjukgörande medel.

Vilken typ av mjukgörande/fuktgivande ämnen som bör användas beror bland annat på vilket område av huden det gäller. För håriga partier gäller de lotioner som är minst feta, för ansikte, bål och extremiteter är det krämer som ska till och för tjockare och mer fjällande områden gäller salvor. Badoljor tillför ett tunt skyddande skikt när man lämnar vattnet. De medel som finns i hälsofackhandelns butiker, apotek, näthandeln och ibland i välsorterade livsmedelsbutiker, är ofta mycket billigare och väl så bra eller ofta bättre än de dyra specialpreparat som finns. Rådfråga gärna personalen så får du ofta mycket kunnig vägledning. Lycka till!

Med vänliga hälsningar

Olle Haglund

LÄS MER

Förhöjt PSA-värde

Jag är 67 år och har hittills haft ett rätt bra PSA-värde, mellan 4 och 5. För ett tag sedan gick jag igenom en rätt jobbig tandbehandling med bland annat implantatoperation. Efter denna behandling hade jag tid hos min läkare, där han bland annat tog ett PSA-prov, vilket han gör varje år. Då fick jag beskedet att PSA-värdet hade stuckit iväg rejält, till 12, och det på knappt ett år.

Jag har en fråga: Kan PSA-värdet ”sticka iväg” som det har gjort på grund av den jobbiga implantatoperationen?

För övrigt är jag oerhört frisk med finfina värden på alla prover. Ska inom kort till urologen för vidare undersökning.

Med vänlig hälsning

Ung 67-åring

Jag har svårt att tro att den snabba höjningen av PSA-värdet skulle kunna bero på den jobbiga tandbehandlingen. Det finns säkert andra förklaringar som det dock är svårt att uttala sig om i brist på mer information. Har du problem med vattenkastningen? Har läkare konstaterat att din prostatakörtel är allmänt förstorad? Har du haft symtom på inflammation i prostatan eller i andra delar av urinvägarna? Detta kan ge förhöjda PSA-värden. Vid upprepade tester visar PSA-värdet alltid en viss statistisk variation. En sådan kan dock knappast förklara höjningen.

Det finns också en viss variation av PSA-värdet under dagen. Det kan vara bra att ta provet vid samma tidpunkt på dagen. PSA-värdet stiger också sakta med åldern. Den normala regleringen av PSA-värdet är ganska dåligt känd. Vid en förhöjning av PSA-värdet vet man inte säkert om det beror på en ökad frisättning från prostatan till blodet eller på en minskad eliminering från blodet genom urinvägarna och kanske levern. Ett högt intag av vissa antioxidanter som selen och lykopen från uppvärmda tomatprodukter kan också på relativt kort tid sänka PSA-värdet. Genom att räkna ut PSA-kvot, det vill säga kvoten mellan fritt PSA och totalt PSA, kan man få ökad information. Denna kvot ska vara större än 0.18. Det finns också andra varianter av PSA som PSA density (prostataspecifikt antigen-täthet), PSA-hastighet, prostataspecifikt membran-antigen (PSMA). Dessa sistnämnda används dock sällan i Sverige. Det förekommer en hel del forskning för att få fram tester som är mer känsliga än PSA. Ett relativt nytt test är TPS (tissue polypeptide-specific antigen). Detta test avspeglar aktiviteten i en prostatacancer medan PSA mer avspeglar tumörens volym. TPS används dock ännu inte rutinmässigt vid prostatacancer i Sverige.

Värdet av PSA-provet är mycket omdiskuterat. I USA används det mycket frikostigt. I Sverige vill man ännu inte införa allmän provtagning för män över 50 år. Ett problem är att man kan ha ett högt PSA-värde utan att det föreligger cancer. Likaså kan man ibland ha ett lågt värde fast man har cancer. Jag tycker ändå att man från cirka 55 till 60-årsåldern regelbundet bör kolla sitt PSA-värde, något som du ju gör. Fördelarna tycker jag ändå överväger.

Som du märker är det svårt att förklara höjningen. Den kommande läkarundersökningen kommer säkert att ge en förklaring. Vid så kallad godartad prostataförstoring ses oftast PSA-värden i storleksordningen fyra till tio mikrogram per liter. Självfallet måste man utesluta att det rör sig om prostatacancer. Vid sådan misstanke kompletterar man PSA-provet med ändtarmsundersökning och tagande av vävnadsprov från prostatan. Ju tidigare man upptäcker en cancer desto bättre är prognosen. Jag har i den medicinska tidskriften Medicinsk Access nyligen skrivit två artiklar om prostatacancer. Den första var publicerad i nummer 3, 2005 och har titeln ”Prostatacancer går att förebygga”. Den andra kom i nummer 4, 2005 med titeln ”Tumörmarkörer”.

Olle Haglund

Medicine doktor

olle@medhag.com

LÄS MER

Ont i skulderbladet

Biverkningar!

Strax före jul fick jag ont i ryggen, rättare sagt ont vid vänstra skulderbladet. Jag är rätt smärttålig och har tack och lov varit befriad från besvär av den här digniteten tidigare. Jag lindrade den värsta smärtan med Alvedon och Treo, plus lite värme men inget hjälpte. Ringde till slut vårdcentralen på min hemort och fick tid för en undersökning. Sökte själv i Fass och fick fram en smärtstillare som heter Voltaren. Nämnde det för läkaren som skrev ut den billigare varianten som heter Diklofenak. Efter två tabletter om dagen i tre dagar tappade jag känseln i vänster sida, d v s vänster arm, höft och ben blev delvis drabbade. Dessutom fick jag en stor bula på magens vänstersida och svårt att gå på toaletten. Slutade självklart med medicinen och ringde vårdcentralen för att i första hand få veta hur länge de här besvären kan sitta i. De kunde inte hjälpa mig, utan bad mig vänta och se. Jag tog saken i egna händer och började kurera min dåliga mage med Proviva och Probiomax, som båda innehåller laktobaciller. Sakta men säkert började magen fungera igen och svullnaden började ge med sig. Men det tog nästan tre veckor innan jag var helt återställd från känselbortfallet. Vad hände egentligen i kroppen? Vad är det i medicinen som ger sådana biverkningar? Hjälpte laktobacillerna till att få igång magen igen och hur? Till saken hör att mitt ryggonda gick över med lite massage hos en sjukgymnast efter en vecka.

Hälsningar från Lena i Malmö

Lena,

Tack för ett intressant brev. Ditt brev belyser den stora betydelsen av en bra tarmbakterieflora och vad som kan hända om den rubbas. Läkemedlen Voltaren och den billiga varianten Diklofenak innehåller båda diklofenaknatrium. Detta ämne har effekt mot inflammation, smärta och feber genom att minska bildningen av inflammatoriska så kallade prostaglandiner. Det tillhör gruppen NSAIDs (icke-steroida antiinflammatoriska medel). Bland vanliga biverkningar (mer än 1/100) märks mag/tarmbesvär med magkatarr, illamående och kräkning. Vanligt förekommande är också huvudvärk, yrsel eller svindel. Det som du drabbats av, känselnedsättning i vänster sida, är beskrivit som biverkan, men är sällsynt. Detta förekommer hos mindre än 1/1000 användare. Förutom ovannämnda mag/tarmbesvär förekommer i sällsynta fall även tjocktarmsbesvär, förstoppning och nya utbrott av de inflammatoriska tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom.

De problem med magen som du drabbades av beror troligen på att läkemedlet rubbade din normala bakterieflora (laktobaciller/probiotika) i mage och tarm. Det kan förklara bulan på magen (delvis på grund av förstoppning) och svårigheten att gå på toaletten. Varför känselnedsättning i sällsynta fall inträffar vid användning av diklofenak vet man inte säkert. En förklaring kan vara att den minskade bildningen av prostaglandiner medverkar. En annan och intressant möjlighet är att den försämrade tarmfloran rubbar kroppens immunförsvar med en påverkan på känselnerverna som följd. Som jag tidigare skrivit om i Naturligt om hälsa ligger cirka 75 procent av kroppens immunförsvar i tarmen. Laktobaciller har stor betydelse för att immunförsvaret i tarmen ska fungera bra. Detta påverkar immunförsvaret inte bara i mage och tarm utan i hela kroppen.

Proviva och Probiomax är väldokumenterade källor till laktobaciller. Proviva finns i en serie havremjölsbaserade fruktdrycker och innehållerLactobacillus plantarum 299v. Probiomax innehåller Lactobacillus reuteri.

Med vänlig hälsning

Olle Haglund

LÄS MER

Träning ger yrsel?

Hej,

Jag är sedan lång tid tillbaka en trogen förespråkare av egenvård och komplementärmedicin. Har haft och har tidvis problem med mina leder och värk i dessa, men har blivit hjälpt med bland annat glukosaminpreparat och Lyprinol. Gjorde ett uppehåll med Lyprinolkapslarna under några veckor och värken återkom. Sedan några månader tränar jag i olika aktiviteter med målet att gå ner vikt. Då jag åter intog Lyprinol tog jag tre kapslar morgon och kväll för att få snabb hjälp, vilket fungerade perfekt. Värken lyste med sin frånvaro. Utöver dem tar jag blodtryckssänkande medel och Trombyl. Jag har hela tiden fortsatt min träning och den planerade viktminskningen fungerar enligt schemat. Men under de cirka fjorton dagar jag har tagit en stor dos Lyprinol, tränat i vanlig ordning och tagit min blodtryckstablett, en om dagen, och Trombyl har jag haft känning av yrsel och visst illamående. Kan det bero på det ökade intaget av Lyprinol som tillsammans med de övriga tabletterna kan ha sänkt mitt blodtryck för mycket? Eller är det en kombination av den myckna träningen, blodtryckssänkaren och Lyprinol?

Med vänlig hälsning

Olov i Göteborg.

Hej Olov,

Det är svårt att exakt säga vad dina besvär med yrsel och visst illamående beror på. Jag vet inte din ålder och din vikt. Troligen är det en kombination av flera saker som ligger bakom besvären. Fettsyrorna i Lyprinol minskar blodtrycket något. I kombination med den blodtryckssänkande medicinen kan det kanske bli för mycket sänkning. Jag tycker också att du tar en väldigt hög dos av Lyprinol. När man startar med Lyprinol på nytt rekommenderas 4 kapslar per dag i 2 till 4 veckor. Därefter kan dosen minskas till 1 till 2 kapslar om dagen, men under vissa perioder, vår och sommar, bör dosen åter ökas till 4 kapslar per dag. Du har periodvis tagit 3 kapslar morgon och kväll, vilket jag tycker är en för hög dos. Jag tror att det räcker med 2 kapslar om dagen som underhållsdos i fortsättningen. En kommentar också till din användning av Trombyl.

Du nämner inte dosen. Både Trombyl och Lyprinol gör blodet mer lättflytande. Att kombinera en tablett Trombyl 75 mg med rekommenderad dos av Lyprinol ska inte vara några problem. Vid högre dos av Trombyl bör man nog vara lite försiktig och låta den ordinerande läkaren bedöma saken. Med det blodförtunnande medlet Waran är detta nödvändigt. Då det gäller träningen hoppas jag att du utför den med förnuft. Träningen ska vara ostressande och dosen ska ökas långsamt. Regelbundna snabba promenader, cykling och simning är utmärkta träningsformer. Man ska gå ner i vikt långsamt så att kroppens ämnesomsättning vänjer sig. Viktigt är också att inte varva viktminskning med viktuppgång (”jojo-bantning”). Det är sannolikt farligare att gå upp och ner i vikt än att vara lite överviktig.

Olle Haglund

Medicine doktor

LÄS MER

Kol och emfysem

Hej Olle,

Jag har en fundering gällande sjukdomarna KOL och emfysem. Vad är det för skillnad mellan dem? Har för mig att båda två är sjukdomar som ger andningssvårigheter.

Tacksam för svar.

Undrande i Västerbotten

KOL står för Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom. Det är en ny folksjukdom som kan kallas onödig eftersom sjukdomen oftast går att förhindra, särskilt genom att inte röka. För personer i åldern 45-65 år är cirka tio procent drabbade. Kronisk innebär att sjukdomen är långdragen och kanske permanent. Obstruktiv står för att sjukdomen leder till förträngning av luftvägarna med försämrad lungfunktion. Till sjukdomsgruppen KOL räknas kronisk luftrörskatarr (kronisk bronkit) och emfysem.  En patient kan ha antingen kronisk bronkit eller emfysem, men oftast ses en kombination av båda tillstånden. Vid emfysem förstörs väggarna i lungornas små lungblåsor och större hålrum uppkommer. Det elastiska äggviteämnet elastin i väggarna förstörs av enzymet elastas. Detta enzym ska normalt hämmas av alfa-1-antitrypsin.

Ärftlig brist på detta ämne ger ökad risk att drabbas av emfysem. Detta enzym finns också i olika typer. De rökare som har typen PiZZ utvecklar allvarligare emfysem tidigare än om man har en annan typ. Den klart viktigaste av riskfaktorerna för emfysem är rökning. Närmare 85 procent av alla som drabbas av KOL har länge varit rökare. Även tidig exponering för passiv rökning eller barn som haft upprepade svåra luftvägsinfektioner kan lättare drabbas. Kronisk bronkit kan även utlösas av luftvägsirriterande arbetsmiljöer (damm och kemikalier).  Symtomen vid KOL är andfåddhet vid ansträngning, kronisk hosta (”rökhosta”), pip i bröstet, trånghetskänsla i bröstet, lättare att bli förkyld och försämrad kondition. Det viktigaste man kan göra om man har symtom är att sluta röka.

Olle Haglund

Medicine doktor

LÄS MER

För mycket järn i blodet

Hej Olle,

Jag är en man som fyllt 70 år och jag har några funderingar. När jag var hos läkaren senast fick jag veta att jag hade för mycket järn i blodet. Han gav mig bland annat rådet att inte dricka vare sig vin eller sprit förrän järnvärdet har gått ner. Jag tycker om att ta ett par glas vin och gärna lite whisky då och då. Jag frågade inte så mycket utan lydde hans råd. Vad innebär detta med för högt järnvärde och hur kan man få det? Hur reagerar kroppen på detta? Jag har haft kramper i benen, beror det på för högt järnvärde?

Undrande Karl i Stockholm

Hej Karl,

Du har fått besked att du hade för mycket järn i blodet. Det blodprov som man ser detta på heter serumjärn. Serum är den del av blodet som blir kvar när det levrat sig. Det finns många orsaker till högt serumjärn. För att kunna avgöra vad det beror på hos dig måste man också ta andra blodprover, bland annat Hemoglobin (Hb), S-ferritin (S står för serum) och transferrinmättnad. För att se om levern tagit skada av för mycket järn i kroppen tar man också så kallade ”leverprover”, blodprover som talar om hur levern mår. Man kan ibland också ta ett genprov som i de flesta fall (90procent) visar om man har den ärftliga sjukdomen hemokromatos (se nedan). Man har säkert redan tagit en del av dessa prover på dig men jag har inte tillgång till dessa laboratorieprover som behövs för att förklara varför du har för mycket järn i blodet. Det är möjligt att dina kramper i benen har samband med det höga järnet i blodet.

Jag vet alltså inte varför du har för mycket järn i kroppen. En förklaring skulle kunna vara att du lider av den ärftliga sjukdomen hemokromatos. En långvarig, hög alkoholförtäring kan också leda till förhöjda mängder av järn i kroppen liksom några andra leversjukdomar. Sjukdomen hemokromatos är relativt vanlig och ses hos en på 200 till en på 1000 i olika delar av landet. För att få sjukdomen krävs att man har den förändrade genen från både pappan och mamman. Genen heter HFE och sitter på kromosom nummer 6. Normalt finns det en mekanism i tarmen som känner av att det finns för mycket järn i kroppen och som stänger av upptaget av järn. På grund av den sjuka genen vid hemokromatos fungerar inte kontrollen av järnupptaget i tarmen och man tar upp för mycket järn trots att man redan har mycket järn i kroppen. För mycket järn i blodet leder till att järn kan inlagras i flera organ och där ge skada.Särskilt känsliga är levern och bukspottkörteln. Om man har sjukdomen dröjer det ganska länge innan skador uppkommer. I levern ser man detta på förhöjda leverblodprover. Om man inte sänker järnet i blodet och levern kan man med tiden få så kallad skrumplever (levercirros) som kan vara dödlig. Man kan också drabbas av diabetes genom skada på bukspottkörteln och ledbesvär. Förutom test av leverblodprover och ovan nämnda prover på järnomsättningen är guldstandarden för diagnos av sjukdomen att man tar ut liten mängd levervävnad (leverbiopsi) och undersöker denna i mikroskop. Det finns nu också möjlighet att kolla om man har den sjuka genen genom genteknik.

Behandlingen av hemokromatos är ofta att man tappar en halv liter blod varje vecka till blodproven börjar sjunka. Om man upptäcker sjukdomen tidigt och behandlar på detta sätt är prognosen ganska god. Oavsett vilken orsak det är till förhöjda järnvärden i blodet skall man självfallet inte äta järnmedicin. Man ska inte heller ta brustabletter med vitamin C, eftersom detta vitamin ökar upptaget av järn i tarmen. Vid såväl hemokromatos som högt järn genom för stor alkoholkonsumtion m.m. ska man helt undvika alkoholhaltiga drycker.

Med vänlig hälsning

Olle Haglund

LÄS MER

Omega 3-fettsyror för barnens utveckling

Hej,

Jag har just läst ett nummer av Naturligt om hälsa, där du bland annat skriver lite om

omega 3-fettsyror. Jag har blivit mycket intresserad av dessa, speciellt efter att ha läst boken ”Mirakelhjärnan” av Jean Carpier (Forums förlag). I boken påpekar man det viktiga i att få i sig omega-3-fettsyror som kosttillskott redan som liten på grund av den betydelse den har för hjärnans utveckling.

Jag har ett barnbarn som är 1,5 år och undrar om du har synpunkter på att barn behöver detta kosttillskott. Det finns ju bland annat Eskimo Kids och Triomega Kids. Av någon anledning får företagen ännu så länge bara säga att det är bra för hjärta och kärl. Känner du till någon nyare forskning som stöder omega 3: s betydelse för hjärnans utveckling? Finns det någon risk för biverkningar?

Hälsningar från Johan i Göteborg

Johan,

Ja, det är riktigt som du skriver. Det är viktigt att få i sig omega 3-fettsyror redan som liten på grund av den betydelse som detta har för bland annat hjärnans utveckling. I första hand ska man få i sig dessa via kosten genom att äta (fet) fisk regelbundet, gärna tre till fyra gånger i veckan. Mager fisk som torsk till exempel, innehåller inte så mycket omega-3-fettsyror men är nyttig på andra sätt. Dessutom bör man äta rikligt med frukt och grönt varje dag. Starkt fleromättade fettsyror är viktiga men de är känsliga för angrepp av fria radikaler och måste därför skyddas av antioxidanter

Hjärnan börjar utvecklas tidigt under graviditeten. Det är därför av största betydelse att den gravida kvinnan äter fisk eller intar en fiskolja eller specialolja av god kvalitet (se nedan!).

Tyvärr äter våra barn och ungdomar i dag sällan fisk i tillräcklig mängd. Blir det något så är det fiskpinnar och fiskbullar. Det är därför en viktig uppgift från föräldrar och skola att lära barnen äta mer fisk. Fisk uppfattas av många barn och ungdomar som tråkigt. Med lite ansträngning och fantasi går det dock att göra fisk både godare och mer spännande.

Ett annat problem är att det kan vara svårt att få tag på fisk av god kvalitet i delar av vårt land. Viss försiktighet bör råda när det gäller Östersjöfisk och insjöfisk på grund av miljöföroreningar. På den stora fettsyrakongressen ISSFAL som ägde rum 27/6-1/7 menade dock den ledande fettsyraforskaren Joe Hibbeln att risken med kvicksilver i fisk var överdrivet.

Eftersom det är mycket angeläget att våra barn får i sig främst omega-3-fettsyror finns då den fina möjligheten att få i sig dessa med kosttillskott och naturläkemedel. Det finns flera fiskoljor och specialoljor av mycket god kvalitet. Du nämner Eskimo Kids och Triomega Kids som är speciellt framställda för barn. Jag skulle också vilja lägga till den EPA-rika oljan eye q som det har kommit eller startats en rad intressanta studier på. Dessa, och säkert flera andra, är mycket rena och bra oljor. I forskningsvärlden pågår en intensiv diskussion om vilken fördelning av omega-3-fettsyrorna EPA och DHA i oljorna under olika åldrar som är bäst. Sista ordet är ännu inte sagt här.

Det är som du skriver problem med vad tillverkarna får säga och inte säga. För naturläkemedel får man i dag göra godkända men begränsade påståenden. För kosttillskott får man inte nämna något alls om effekt mot sjukdom. För eye q och Efalex får man säga att de är värdefulla för normal utveckling av hjärnan. Inom ett år kommer dessa regler kanske att förändras i Sverige. Ett förslag är att kosttillskott ska kunna registreras som hälsomedel. Om det sen finns studier som visar på positiva effekter vid olika tillstånd ska detta få nämnas.

Det finns eller är på gång en hel del studier som visar fettsyrornas stora betydelse för hjärnan. Det finns flera undersökningar som visar att ett högt intag av omega-3-fettsyror hos gravida eller barn leder till många positiva effekter på utvecklingen av barnets hjärna jämfört med ett lågt intag. Flera studier har visat att bröstmjölk är överlägset dagens mjölkersättningar. Preliminära resultat från en stor studie, Durhamstudien, har visat stora effekter av den EPA-rika oljan eye q på dyslexi och ADHD. Den kommer att publiceras inom kort. I dagarna startas en stor placebokontrollerad studie på Drottning Silvias Barn- och ungdomsklinik i Göteborg där man under ett par år ska undersöka effekten av eye q på ADHD.

Risken för biverkningar vid användande av goda oljor är minimal. Fiskallergi kan vara ett problem. Det som leder till allergi är framför allt proteinet i fisken. Flera av de bästa oljorna är så rena från protein att även fiskallergiska personer kan använda dem. Ett råd kan vara att pröva en kapsel eller tesked flytande och se vad som händer.

Med vänlig hälsning

Olle Haglund

LÄS MER

Problem med snuva och inflammation

Jag har problem med snuva och inflammation i pannan, vilket bland annat ger mig kraftig huvudvärk. För att mildra inflammationen använder jag tvåprocentig Fucidinsalva i perioder. Är samtidigt väldigt torr i näsan och använder mig då av Hydrozonsalva. Finns det andra alternativ som jag kan använda för mina åkommor?

Har nu haft en släng av influensa med bland annat kraftig huvudvärk. Har inhalerat Oleum Basileum och smort in mig med VicksVapoRub på bröstet, jag har nämligen besvärliga luftrör också. En morgon lossnade en hel del slem ur näsan och samtidigt lättade huvudvärken. Vad är det som händer och finns det någon annan hjälp att få, något alternativ? Önskar också få råd och hjälp med något att smörja in näsan med.

Hälsningar

Olof Bergqvist

Hej Olof,

Du har tydligen i perioder infektion i pannan samt snuva, något som kan utlösa huvudvärk. Du lokalbehandlar denna infektion med tvåprocentig Fucidinsalva. Detta är ett antibiotikum som innehåller natriumfusidat som aktiv komponent. Ämnet har särskilt effekt mot stafylokockinfektioner i huden som varböld (abscess), infektion i hårkörtlar (furunkulos och follikulit) och liknande. Kommer snuvan i samband med infektionen i pannan? Du säger samtidigt att du är väldigt torr i näsan, något som du behandlar med Hydrozonsalva. Den har en mjukgörande effekt och kan förebygga och skydda mot uppkomst av lindriga irritationer. Andra mjukgörande och fuktskapande medel är koksaltsspray, Nozoil nässpray med sesamolja, Rhinodoron nässpray med aloe vera, nässalvan Fenazon 5 procent ATL och salicylsyra. Den nya kallpressade nattljusoljan Qarma har också visat sig ha bra effekt mot torra och irriterade slemhinnor.

Efter influensa har du haft kraftig huvudvärk, snuva och ökad irritation i luftrören. Inandning av Oleum Basileum och insmörjning av Vicks VapoRub på bröstet verkar här ha haft god effekt. Fortsätt med detta.

Vad jag förstått återkommer infektionen i pannan och snuvan. Detta behandlar du med Fucidinsalva. Kan det vara så att du är bärare av stafylokocker i näsan. Detta är inte så ovanligt. Har man odlat på förekomst av stafylokocker i näsan? Detta borde annars göras. Du behandlar bara infektionen i pannan och förekomst av stafylokocker i näsan skulle kunna förklara varför infektionen i pannan och snuvan kommer tillbaka med jämna mellanrum. Det  kan alltså finnas en reservoar av stafylokocker i näsan. Ta kontakt med din vårdcentral och be att man kollar om du är stafylokockbärare i näsan genom att odla därifrån och i så fall behandla detta. Försök också med någon mjukgörande salva för näsan (se ovan!). Då det gäller dina besvärliga luftrör hoppas jag att du inte röker. Om du gör det tycker jag att du snarast söker hjälp för att sluta.

Med vänliga hälsningar

Olle Haglund

Medicine doktor

LÄS MER

Nyttigt med choklad

Hej,

Jag har läst om choklad i Naturligt om hälsa. Där står bland annat att choklad är nyttigt och innehåller viktiga vitaminer och mineraler. Nu har jag en fundering. Choklad innehåller ju även mycket mättat fett, ett fett man ska undvika för att inte få ett för högt kolesterolvärde. Hur mycket choklad kan man äta för att inte hamna i farozonen? Utan att det är skadligt alltså.

Hälsningar

Bettan Jansson

Hej Bettan,

Det är riktigt att choklad innehåller en hel del nyttiga vitaminer och mineraler. Men ett problem kan vara sockret. Många vanliga chokladprodukter innehåller cirka 55 till 58 gram socker per 100 g choklad. Detta består framför allt av sackaros och mjölksocker (laktos). Bägge har ett högt GI-värde och ger en snabb höjning av blodsockret vilket inte är så bra. Hur farligt är då det mättade fettet i choklad? Vanliga chokladprodukter innehåller cirka 29 till 32 g fett i form av kakaosmör, kakaomassa och smörfett. De vanligaste fettsyrorna i detta fett är palmitinsyra, stearinsyra och oljesyra. Palmitinsyra  kan ha en viss negativ effekt på blodfetterna.

Stearinsyra är en mättad fettsyra. Mättade fettsyror med kan ha negativa effekter på blodfetterna med ökning av totalkolesterol, LDL-kolesterol och sänkning av skyddande HDL-kolesterol. Den mättade fettsyran stearinsyra är dock ett undantag. När den kommer in i kroppen kommer en stor del av den i levern att omvandlas till den enkelomättade fettsyran oljesyra, som är olivoljans nyttiga fettsyra. Det finns studier som visat att choklad, särskilt kakaorika sådana, genom sitt innehåll av stearinsyra faktiskt har vissa positiva effekter på de skadliga blodfetterna. Numera har vi chokladsorter som innehåller från 70 till 86 procent kakao med ett fettinnehåll från cirka 48.5 till 54.5 procent fett. Även här är den dominerande fettsyran stearinsyra med dess potentiella positiva effekt på skadliga blodfetter. Så du behöver inte bekymra dig så mycket om fettet i choklad utan i stället tänka på sockret. Chokladen med det höga kakaoinnehållet innehåller mindre mängd socker, från 31procent ner till18  procent.

En annan intressant sak med choklad är dess lustförhöjande effekt. I hjärnan finns ett intressant avslappnande och lustförhöjande ämne som heter anandamid. Det bildas från två komponenter i cellmembranet. Ett problem med anandamid är att det snabbt bryts ner av ett visst enzym (FAAO; eng. fatty acid amide hydrolase). Intressant nog finns det i choklad, och särskilt i choklad med högt kakaoinnehåll ett ämne som blockerar nedbrytningen av anandamid. Detta anses vara den viktigaste orsaken till chokladens lustförhöjande och avslappnande effekt.

Med vänliga hälsningar

Olle Haglund

Medicine doktor

LÄS MER

B-vitamin eller inte

Hej Olle,

För ett tag sedan läste jag i Svenska Dagbladet om att B-vitamin ska vara farligt för hjärtat. Det kunde man visa i en stor norsk studie. Det var dessutom så att man kunde se att cancerfallen var fler bland dem som bara fick tillskott av folsyra.

Man blir onekligen lite förvirrad! Ena dagen höjs B-vitamin till ”skyarna” för att nästa dag vara livsfarligt. Jag undrar nu: Är det de starkare b-vitaminerna som är receptförskrivna som är farliga eftersom de innehåller ett större koncentrat? Kan jag fortsätta att äta de b-vitaminpreparat som jag köper i hälsobutiken? Jag varvar med Ferrosans B 52 och en ny produkt från Ledins som heter Beprotekt. Är det farligt att ta en om dagen av dessa preparat?

Hälsningar från Ben

Hej Ben,

Jag håller med dig – det är lätt att bli lite förvirrad av de nya resultaten. Det du syftar på är en studie med närmare 4000 hjärtkärlpatienter på 35 sjukhus i Norge. Studien redovisades nyligen på det stora europeiska kardiologmötet på Stockholmsmässan. Resultaten är ännu inte publicerade i någon medicinsk tidskrift, så den information som jag hittills fått är det som stått i dagstidningarna. Patienterna fick antingen en kombination med 40 milligram vitamin B6 och 0,8 mg folsyra eller placebo dagligen under för mig okänd tid. De överraskande resultaten var att de som fått B-vitaminerna ökade sin risk för ännu en hjärtinfarkt med 20 procent. Ett oroande fynd var också att de som bara fått folsyra ökade risken för cancer.

Orsaken till de något överraskande fynden är oklar. Att tillföra olika B-vitaminer, inklusive vitamin B6 och folsyra, har hittills ansetts vara nyttigt och ofarligt. Dessa vitaminer sänker också förhöjt homocystein. Förhöjd halt av ämnet homocystein anses vara en riskfaktor för både hjärtkärlssjukdom och demens. Genom att tillföra folsyra, vitamin B6 och B12 kan man vanligen normalisera riskfaktorn homocystein på någon månad. Enligt förespråkarna för homocysteinteorin skulle detta minska risken för hjärtkärlsjukdom och demens. Det finns dock de som menar att homocystein inte är ett orsaksframkallande ämne (kausalt ämne) utan snarare en markör på dessa sjukdomar. En rad stora studier pågår ute i världen där man undersöker om minskning av homocysteinet med folsyra, B6 och B12 sänker risken för hjärtkärlsjukdom och demens.

Min huvudståndpunkt är att man i första hand ska få i sig alla näringsämnen via en väl sammansatt och fullvärdig kost. De flesta i Skandinavien, som äter en sådan kost, får i sig tillräckligt av dessa B-vitaminer. Vitamin B6 finns bland annat i fisk, kyckling, nötkött, havregryn, inälvsmat, mjölk, äggula, nötter, banan, sojabönor och råris. Siktade mjölsorter är berikade med vitamin B6. Dagsbehovet av vitamin B6 är 1,5 mg för män och ammande, 1,2 mg för kvinnor och 1,4 mg för gravida. Användning av p-piller och hög alkoholkonsumtion kan leda till brist på vitamin B6. Folsyra finns bland annat i lever, spenat, linser, mjölk, fisk, baljväxter, nötter och fullkornsbröd. Dagsbehovet för vuxna är 300 mikrogram och för gravida och ammande 400 mikrogram. Det rekommenderade dagliga intaget är ganska högt. Detta beror på att folsyra är känsligt för värme och mycket kan förstöras vid långvarig upphettning. Personer som äter lågenergikost, alkoholister och personer med sjukdomar i tarmen, som glutenöverkänslighet kan riskera få brist på folsyra.

Att använda vitaminpreparat med lågt innehåll av B-vitaminer, som Beprotekt och Ferrosan B52, är säkert inte farligt och kan vara positivt för personer med dåliga matvanor. Att använda preparat med högt innehåll av vitamin B6 och folsyra bör enligt den aktuella norska studien undvikas. Detta gäller särskilt för personer med hjärtkärlsjukdom.

Olle Haglund

Medicine doktor

olle@medhag.com

LÄS MER

Gula fläcken

Vilket eller vilka preparat som finns i hälsofackhandeln är bäst för förändringar i gula fläcken? Det finns ju många preparat, bland annat Strix Forte, Blueberry mm. Ögonläkarna på sjukhuset vet inte och de vill inte heller veta något om dessa preparat. Är de verkningslösa eller?

Mycket tacksam för svar!

Gula fläcken

Gula fläcken (makula) är det centrala området i näthinnan som svarar för det skarpa seendet. ”Gula fläcken-sjukan”, eller åldersberoende makuladegeneration som den heter på fackspråk, är den vanligaste orsaken till stark synnedsättning och blindhet i Sverige. Närmare en halv miljon människor är drabbade. Sjukdomen finns i en vanligare torr typ som utgör cirka 85 procent av fallen och en mindre vanlig våt typ som utgör cirka 15 procent. Vid den senare typen kan synen markant försämras under endast några få månader. I en översiktsartikel jag har skrivit om ämnet, berörs bland annat de olika antioxidanter där det finns stöd för en skyddande effekt. I artikeln skriver jag också att man sannolikt får ännu bättre effekt om man kombinerar en antioxidantblandning med en fiskolja.

Det finns i dag en rad antioxidantpreparat på marknaden med positiv effekt på gula fläcken. Bland dessa märks Oxyvision, Strix Forte,Blueberry, Amdexyn och Zeabra. Några jämförande studier mellan dessa finns inte, och kommer troligen inte heller att göras. Amerikanska ögonforskare har gjort en rad studier på sjukdomen. Studierna kallas för AREDS  (eng. Age-Related Eye Disease Studies). I en studie från 2001 såg man en skyddande effekt mot förvärrande av sjukdomen vid tillförsel av vitamin E, vitamin C, beta-karoten och zink. I övrigt finns det mycket lite av kontrollerad forskning om effekten av antioxidanter på gula fläcken-sjukan. Sådana studier pågår eller planeras dock, bland annat med Oxyvision och Strix Forte. Det finns dock rikligt med forskning som talar för att, i de olika preparaten ingående antioxidanterna, sannolikt både kan minska risken att utveckla sjukdomen och bromsa upp utvecklingen av befintlig sjukdom.

Innehållet i de olika preparaten varierar, men de viktiga ämnena lutein, lykopen, naturligt vitamin E, vitamin C, selen, zink och koppar finns i de flesta. För alla dessa komponenter finns forskning som visar på positiva effekter på gula fläcken. Lutein har bland annat den effekten att den absorberar farligt blått och ultraviolett ljus. Lykopen är en mycket viktig antioxidant och är ett av de få ämnen som kan neutralisera skadligt så kallat singlettsyre. Vitamin C tas upp särskilt starkt från tarmen. Forskning har visat att inflammation sannolikt spelar en viktig roll vid uppkomst av sjukdomen. Ett modernt mått på inflammation i kroppen är C-reaktivt protein (CRP). Bland annat forskare vid Karolinska institutet har visat att CRP i regel är förhöjt vid gula fläcken-sjukan. I en mycket aktuell studie visades att tillförsel av 500 mg vitamin C sänkte halten av CRP med hela 24 procent. I de flesta antioxidantpreparat finns vitamin E i form av alfa-tokoferol. Det finns nu en hel del forskningsstöd för att den naturliga blandningen av vitamin E, eller gamma-tokoferol, har en bättre effekt än alfa-tokoferol.

Ögonläkarnas kunskap och intresse för antioxidanter, och omega 3-fettsyror, varierar starkt. Det finns en rad ögonläkare som anser att förebyggande och behandling med antioxidanter och fiskolja i många fall är bättre än vad skolmedicinen kan erbjuda. Och jag känner till flera ögonläkare som skriver lappar med förslag på vad den drabbade bör köpa i hälsofackhandeln. Andra ögonläkare har ännu inte satt sig in i den alternativa behandlingen. Åter andra är allmänt skeptiska till det mesta som har med alternativmedicin att göra. Jag upplever dock personligen att utvecklingen går i rätt riktning – fast långsamt.

Med vänlig hälsning

Olle Haglund

LÄS MER

Lider av ständig yrsel

Har just läst tidningen Naturligt om hälsa.

Har sökt efter något botemedel för min son som lider av ständig yrsel sedan cirka 1,5 år. Han har träffat läkare från både Sophiahemmet och Karolinska, men tydligen är det svårbehandlat. ”Du får träna upp hjärnan och leva med detta”, lyder svaren. Kent, som min son heter, har fått en medicin, men vid tillfällen då dessa inte funkar blir han sängliggande på grund av en hundraprocentig utebliven balans.
Enligt läkarna är det kristaller som lossnar och lägger sig i båggångarna. Bäste doktor, hur kan man stoppa dessa kristaller och vad är orsaken till denna mekaniska verkan? Snälla, hjälp mig och min son Kent. Han är 45 år, egen företagare och tycker mycket om att arbeta. Med stor förhoppning om hjälp slutar jag detta brev. Tack på förhand!

Med vänlig hälsning

Anita Persson

Kära Anita!

Yrsel är sällan tecken på en allvarlig sjukdom men att drabbas av yrsel är bland det otäckaste som man kan råka ut för. Förra året drabbades jag själv en gång. Det var sannolikt ”kristallsjukan” (se nedan!). Bara att känna att det snurrar inne i huvudet eller att omgivningen snurrar innebär en känsla av att hela ens tillvaro gungar. Men det finns många orsaker till yrsel. Fyra vanliga yrselsjukdomar är godartad lägesyrsel (”kristallsjukan”), vestibularisneurit, Ménières sjukdom och spänningsyrsel/psykogen yrsel. Beträffande ”kristallsjukan” var god se nedan! Vestibularisneurit är en infektion eller inflammation i balansnerven. Här upplever patienten en plötsligt insättande kontinuerlig yrsel utan några andra symtom bortsett från eventuell kräkning. Tillståndet varar i flera dagar och minskar successivt i intensitet. Vid Ménières sjukdom drabbas patienten av plötsliga attacker med kraftig yrsel, ensidig hörselnedsättning, öronsus/tinnitus och tryckkänsla i örat. Attacken kan i typiska fall vara i en till fem timmar. Spänningsyrsel, av fackmän också kallad fobisk postural yrsel, är ett mycket vanligt yrseltillstånd som kan förekomma isolerat eller komplicera förloppet vid annan yrselsjukdom. Yrseln är här av ostadighetskaraktär och med den följer ofta en rädsla att falla.

Det är svårt från din beskrivning och i frånvaro av undersökningsresultat och bedömning från Sophiahemmet och Karolinska sjukhuset att närmare kunna säga vad din sons besvär beror på och framför allt varför yrseln fortsätter. Jag förutsätter att man på dessa sjukhus undersökt din son mycket noga och uteslutit en rad tillstånd. Du säger, att det enligt läkarna är kristaller som lossnar och lägger sig i båggångarna. Lossnade kristaller är en av de vanligaste orsakerna till yrsel. Tillståndet heter godartad lägesyrsel, ”kristallsjukan”, eller på fackspråk benign paroxysmal positionell vertigo; BPPV. Benign innebär att det är godartat, paroxysmal att det är övergående, positionell att det utlöses av lägesförändringar av huvudet och vertigo är den latinska termen för yrsel. Det är den vanligaste formen av yrsel och svarar för cirka 20 procent av yrselfallen.

 

För att förstå hur kristallsjuka uppstår ska jag kort beskriva hur balansapparaten är uppbyggd. Vi har tre båggångar som är orienterade i tre olika plan och två så kallade hinnsäckar. Hinnsäckarna innehåller kristaller av kalciumkarbonat (otoliter) som är viktiga för balansinformationen. De tre båggångarna har förbindelse med hinnsäckarna. Gångarna innehåller vätska. Deras uppgift är att registrera huvudets rörelser framåt, bakåt och i sidled genom att vätskan sätts i rörelse vid huvudrörelser. Vätsketrycket påverkar sen receptorer i respektive båggång som skickar signalen vidare till hjärnan där den tolkas.

Vid ”kristallsjukan” har kristaller av någon anledning lossnat från hinnsäckarna där de kan påverka någon av båggångarnas receptorer. I regel är bara det ena balansorganet drabbat. Det vanligaste är att lösa kristaller hamnar i den bakre båggången eftersom den är lägst belägen. Det finns också teorier om att de lösa partiklarna är nedbrytningsprodukter av kristallerna och att de skulle bero på en störd ämnesomsättning i det drabbade balansorganet. Varför kristallerna lossnar är oklart. I regel kommer yrselanfallen spontant, ofta på morgonen. I vissa fall kan en skallskada ligga bakom.

Särskilt i början kan ”kristallsjukan” vara dramatisk med plötsliga huvudställningsutlösta anfall med våldsam yrsel, rotationskänsla (”karusellyrsel”), med ibland efterföljande illamående och kräkning. Anfallen går dock snabbt över när huvudet hålls stilla. Rotationsyrseln varar i regel bara fem till femton sekunder, högst en minut. Det har skett en adaptation (tillvänjning). Under de kommande timmarna upplever patienten en diffus ostadighetskänsla. ”Kristallsjukan” går för det mesta över av sig själv på några veckor men den har en tendens att komma tillbaka. Cirka hälften av patienterna får någon gång ett ytterligare anfall eller känning av sjukdomen. Av någon anledning, som bara experter kan svara på, har din sons yrselbesvär fortsatt i ett och ett halvt år.

Den vanliga formen av ”kristallsjukan” går i regel över spontant. Om den kvarstår eller återkommer ofta går det med olika tekniker att flytta tillbaka kristallerna till hinnsäckarna, så kallad repositionsbehandling. Ett exempel på en sådan teknik är Epleys manöver. Dessa tekniker ska utföras av läkare som är välbekant med dem. Yrselspecialister varnar för att repositionsbehandlingen bara ska göras om diagnosen ”kristallsjuka” är säkerställd och när man vet vilket öra som framkallar yrseln. Om flera behandlingar behövs och diagnosen är fastställd finns egenbehandlingar för kristaller i bakre båggången på vänster respektive höger sida. Instruktioner hur detta görs går att få fram på Internet om man söker på ordet ”yrsel”.

Läkarna har alltså efter sin utredning dragit slutsatsen att lossnade kristaller ligger bakom din sons besvär. Detta leder då tanken till ”kristallsjukan” (godartad lägesyrsel). Men din sons besvär är verkligen inte godartade! Det finns varianter av ”kristallsjukan” som med konstiga namn kallas för superior semicirkulär dehiscence-syndromet och migränös vertigo. Dessa kan ibland vara svårare att komma tillrätta med. I din sons fall skulle jag försöka få tid hos någon bra yrselexpert. Via denna tidnings redaktion kan du få några tips på sådana i Stockholmsområdet. Köerna till de bästa specialisterna kan dock ofta vara långa. Jag tycker inte att han skall nöja sig med svaret: Du får träna upp hjärnan och leva med detta”.

Om du och din son vill ha mer information om yrsel kan du gå in på någon av sökmotorerna som eniro.se, Googles.se och Yahoo.se och söka på yrsel. Det finns där många bra dokument.

Med vänliga hälsningar

Olle Haglund

Medicine doktor

LÄS MER

Psoriasis

Jag har på senare tid fått ett slags eksem eller utslag i handflatorna. Tidvis har jag fått något liknande i hålfoten på båda fötterna. För ett halvår sedan sökte jag läkare för besvären och fick då veta att det rör sig om en form av psoriasis och att det inte finns någon bot för det. Tillfällig förbättring lär kunna åstadkommas med kortisonpreparat, men jag är negativ till kortison eftersom det har så många biverkningar.

Jag undrar nu om ni känner till något naturpreparat som kan hjälpa i det här fallet. Jag skulle också gärna vilja veta vad som orsakat att jag helt plötsligt har fått de här utslagen. Har aldrig tidigare haft besvär av utslag eller eksem i någon form. Inte heller ligger det i släkten.

Anna-Lena, 53 år

Hej Anna-Lena,

Psoriasis är en av våra vanligaste hudsjukdomar. Orsakerna är ännu oklara. Det finns alltid en ärftlig tendens med i bilden. En rubbad omsättning av fettsyror ses ofta. Det kan leda till att en grupp av inflammatoriska ämnen bildas i för stor mängd. Hudens immunsystem är påverkat och en irritation i hudens djupare lager leder till att hudcellerna mognar på sju dygn i stället för normalt 28 dagar. Huden blir röd och inflammerad med överskott av hudceller som fjällar av. Cirka fem procent av de som drabbas får också ledbesvär. Hög alkoholkonsumtion kan utlösa och förvärra symtomen hos disponerade. Sjukdomen utlöses ofta efter psykisk stress. Sol och saltvatten på sommaren leder till förbättring.

Sjukdomen är sällsynt på Grönland (trots solfattighet). Detta antas bero på grönländarnas höga intag av omega-3-fettsyror. Tillskott på A- och D-vitamin och antioxidanter har ofta viss effekt. Det finns flera studier som visar att hög konsumtion av fet fisk eller av fiskolja kan ha god effekt. Även olja rik på gamma-linolensyra (GLA), som jättenattljusolja, kan ha effekt. Om du dricker mycket alkohol bör du minska på detta. Försök också med någon form av stressminskning, till exempel meditation.

Olle Haglund

Medicine doktor

LÄS MER

Besvär med samlag

Hej,

Jag är 24 år och vegetarian. Har varit det sedan jag var 17 år. För det mesta fungerar allt som det ska, men ibland inte. Då och då kan jag bli oerhört trött och undrar då naturligtvis om det kan bero på att jag är vegetarian. Har varit hos doktorn och fått rådet att äta mer allsidigt, och försöker att göra så, men ibland är det inte lätt och jag vill inte ge upp min vegetariska mat. Har även fått lite besvär med att kunna ha samlag, får inte upp den ordentligt helt enkelt. Kan det bero på maten? Jag äter en multivitamintablett per dag, men det kanske inte räcker?

Kalle i Göteborg

Kalle,

Det finns många orsaker till trötthet som underliggande sjukdom, ensidig kost, konflikter, stress, relationsproblem, depression, infektioner m.m. Om du vill fördjupa dig lite mer i ämnet kan jag rekommendera en bok av Benjamin Natelson och Birgitta Evengård. Den heter Trötthet. Fakta och funderingar. Förlaget är Studentlitteratur. Birgitta en internationellt känd expert på trötthet, inklusive kroniskt trötthetssyndrom. En annan bok som på ett revligt sätt tar upp näring för vegetarianer är Inga-Britta Sundqvists bok: Vegetariska kokboken. I den finns mycket om vegetarisk näringslära.

Du berättar att du sökt hos läkare och fått rådet att äta mer allsidigt. Att vara vegetarian har många positiva följder. En risk kan dock vara att man kan missa vissa näringsämnen. Ett exempel är vitamin B12 som inte finns i vegetarisk kost. Här kan kosttillskott med detta vitamin vara viktigt. Det är som vegetarian viktigt att få i sig allsidigt av de aminosyror som bygger upp våra äggviteämnen. Proteinbrist kan vara en risk för trötthet hos vegetarianer. Genom att använda sig av olika sojaprodukter som sojabönor, tofu och sojamjölk får man i sig de aminosyror man behöver.

Som fettsyraforskare vet jag att fleromättade fettsyror, särskilt omega-3-fettsyrorna EPA och DHA, viktiga för hjärnans funktion. Brist på dessa kan bidra till trötthet och depression. Som vegetarian tillför du endast modersubstansen i omega-3-serien, Alfa-linolensyra men inte fiskoljefettsyrorna EPA och DHA som särskilt finns i fisk. Det finns idag forskning som visar att användande av den EPA-rika fiskoljan eye q kan ha mycket god effekt på trötthet och depression. Eye q tillverkas visserligen från fisk men jag undrar ändå om det inte skulle vara klokt för dig att pröva preparatet. Trots att du är vegetarian. Jag känner en rad vegetarianer/veganer som gjort detta undantag.

Erektionsproblem är ganska ovanliga i din ålder. Den vanligaste orsaken är här stress och prestationsångest. Jag har en fundering. Det ämne som ligger bakom erektion är kväveoxid (NO). Allt detta NO kommer från en enda aminosyra, L-arginin. Det är viktigt att via kosten få i sig rikligt med L-arginin. Om du äter en allsidig vegetarisk kost bör du få i dig tillräckligt. Det finns idag L-arginin-innehållande kosttillskott som hos många förbättrar potensen. Ett exempel är L-Argiplex. Det innehåller också antioxidanter, andra vitaminer och mineraler. Viktigt mot trötthet är också att regelbundet motionera, gärna en halvtimme om dagen. Preparatet har med framgång testats vid Andrologklinikerna på Karolinska sjukhuset och i Oslo-kliniken.

Olle Haglund

Medicine doktor

LÄS MER

Varför går man i sömnen?

Hej Olle,

Tack för alla intressanta svar du har givit oss läsare. Vissa frågor är sådana att det kan gälla vem som helst, faktiskt.
Jag har en fråga som kanske inte gäller så många av oss: Varför går man i sömnen?
Jag har för första gången i mitt liv gått i sömnen utan att veta att jag gjort det. Enligt min man, så var jag uppe och gick två gånger en natt och båda gångerna gick jag ut genom ytterdörren och tillbaka in igen. Därefter gick jag och lade mig, båda gångerna.
Min man ville inte väcka mig, för han har hört att det kan vara farligt att väcka någon som går i sömnen. Är det?
Vad är det för mekanism som styr och som gör att man är uppe och vandrar utan att veta om det? Kan det ha med stress att göra? Till saken hör att jag ofta drömmer i färger och kommer väldigt ofta ihåg mina drömmar. Kan det ha påverkat mitt nattliga äventyr?
Jag har just fyllt 47 år. Har mina utsvävningar något med åldern att göra?
Hälsningar från Ulla i Kalmar

Hej Ulla,

Sömn är ett mycket viktigt och intressant område. Om du vill fördjupa dig lite mer i ämnet kan jag rekommendera en bok skriven av vår störste sömnexpert, professor Torbjörn Åkerstedt. Boken heter Sömnens betydelse för hälsa och arbete. Fakta och goda råd. Den är utgiven på förlaget Bauer Bok.
Att gå i sömnen heter på fackspråk somnambulism. Det sker under den sömnfas som kallas djupsömn. Tillståndet är ärftligt betingat och kan ibland utlösas av olika påfrestningar, stress och uttröttning. Har man uttalad sömnbrist ökar risken att gå i sömnen, eftersom efterföljande sömn blir djupare och det är alltså vid den djupare sömnen som sömngångeriet sätts igång. Cirka en tredjedel av alla barn går i sömnen. Bland vuxna är det cirka en halv procent. Tendensen att gå i sömnen brukar försvinna med åren. För dig inträffade det första gången vid 47 års ålder, men det är troligt att du gick i sömnen som barn. I en del fall med uttalad sömngång behandlar man med lugnande medel av typ bensodiazepiner, särskilt Valium. Valium stör djupsömnen och minskar på så sätt risken.
Det är inte farligt att gå i sömnen. En risk är dock att man kan skada sig. Man kan skydda en sömngångare genom att låsa dörrar, bomma igen fönster och ta bort föremål som kan ge skada.
Frågan om man bör väcka en sömngångare eller inte, är omdebatterad. I tidningen Kalle Anka till exempel, är det strängt förbjudet att väcka en sömngångare. Experter menar att det knappast är farligt att väcka en sömngångare men en eventuell väckning bör ändå ske försiktigt. Om en sömngångare väcks blir han eller hon lite generad och förvirrad men det är inte skadligt, varken fysiskt eller psykiskt.

Olle Haglund
Medicine doktor

LÄS MER

Dubbelseende

Hej,

Jag har börjat se dubbelt ibland, vad kan det bero på? Finns det ämnen som kan skada ögonen och finns det ämnen som kan vara bra för ögonen? Jag är inte så pigg på att gå till vanliga läkare, för de skriver ofta ut mediciner som botar ett organ, men skadar ett annat. Tacksam för svar och tack för er verksamhet.

Vänliga hälsningar,

M.L Johansson

 

Hej M.L Johansson

Först: Du bör absolut beställa tid hos en ögonläkare för att få utrett vilken form av dubbelseende som du har och vad det beror på. Positivt är att du bara ser dubbelt ibland. Det ökar möjligheten för att du kan få hjälp. Det finns i dag ögonläkare som är specialiserade på just sjukdomar av typen dina besvär. Att som du vara sunt skeptisk mot skolmedicinens användande av vissa läkemedel är bra och något som jag stöder. Som du säkert menar, används ibland syntetiska läkemedel, som kanske lindrar ett visst besvär, men som kan ge biverkningar i andra organ. I många fall finns det naturliga alternativ som har lika bra effekt men utan nämnvärda biverkningar. Men i ditt fall tror jag inte att någon oro för oönskade effekter är motiverad.

Dubbelseende innebär att man, när man tittar på ett föremål, upplever två lika bilder som kan vara något förskjutna i förhållande till varandra i sidled, djupled eller diagonalt. Det första man ska göra är att pröva om dubbelseendet försvinner när man blundar med ena ögat eller om det kvarstår. Det första alternativet är klart vanligare. Dubbelseende som kvarstår när man blundar med ena ögat kan bero på strukturella förändringar inom ögat (särskilt grå starr; katarakt eller förändrad form hos hornhinnan) eller på en skada i främre delen av hjärnans synbark.

Ett tillfälligt och övergående dubbelseende kan förekomma vid högt alkoholintag, efter hjärnskakning och vid användande av en del läkemedel, bland annat vissa epilepsimediciner, kramplösande medel och vissa medel mot hjärtrytmrubbningar (Tambocor). Tillfälligt försämrad blodcirkulation och trötthet kan också ibland ge övergående dubbelseende.

En orsak till kvarstående dubbelseende kan vara att ena ögat förskjutits framåt. Detta kallas för exoftalmus. Det kan bero på sjukdom i sköldkörteln, blödning, vätskesvullnad eller en tumör i ögonhålan. Först när det finns en skillnad på 4-6 mm i djupet mellan ögonen märker den drabbade av det, ofta då som dubbelseende. En inte ovanlig orsak till exoftalmus är en sjukdom i sköldkörteln kallad Basedows sjukdom.

Ögats rörelser sker med hjälp av sex yttre ögonmuskler. De båda ögonens muskler måste samarbeta på ett mycket noggrant sätt. När de inte gör det kan dubbelseende uppkomma. Ett exempel är sviktande funktion hos ögonmusklerna när man försöker se på nära håll. Detta kallas för konvergensinsufficiens (nedsatt förmåga att se på nära håll). En följd av detta kan vara dubbelseende. Detta är relativt vanligt och möjligheten att behandla är oftast god.

Ett akut insättande dubbelseende beror nästan alltid på försvagning eller förlamning (pares) av någon av ögonmusklerna. Orsaken kan vara olika slag av nervskador, muskelsjukdom, följd av skada mot ögonen eller nedsatt blodcirkulation eller högt blodtryck. I sällsynta fall kan dubbelseende vara ett tidigt tecken på multipel skleros (MS). En undersökning måste också utesluta tumörer och vidgade blodkärl (aneurysm). Hos äldre personer med dubbelseende hittar man ofta ingen förklaring. Man tror i sådana fall att försämrad blodcirkulation eller små hjärnblödningar kan ligga bakom. Vid ett dubbelseende som ökar under dagen kan det vara fråga om en muskelsjukdom där muskelfunktionen avtar vid ansträngning (myastenia gravis).

Hur behandlas då de vanligare typerna av dubbelseende? Detta beror självklart på orsaken till dubbelseendet. Bland möjligheterna märks användande av prismalinser, eventuellt i kombination med speciell synterapi och/eller kirurgi. I vissa fall används nu behandling med butulinus-toxin där en ögonmuskel med för stark sammandragning hämmas. Vid förlamning av en av ögonmuskelnerverna, den tredje hjärnnerven, nervus oculomotorius, kan det vara nödvändigt att stänga för (ockludera) det ena ögat övergående eller permanent.

Dagligt användande av prismalinser är en passiv kompensatorisk behandling. Synterapi (ortoptik) är en aktiv behandling som stärker syn- och balans-funktionerna. Synterapi kan eliminera behovet av daglig användning av prisma-linser men den är bara lämplig för en minoritet av fallen med dubbelseende.

Som framgår beror vald behandling på den bakomliggande orsaken till dubbelseendet. Det är därför viktigt att du kontaktar en ögonläkare och gärna en som är specialiserad på dubbelseende. Eftersom försämrad blodcirkulation och högt blodtryck kan bidra till dubbelseende kan du själv hjälpa till genom regelbunden motion, bra kostvanor och -om du är rökare -genom rökstopp. Omega-3-fettsyror från fisk och fiskolja och antioxidanter från frukt, bär och grönsaker har inte bara skyddande effekt mot ”gula fläcken-sjukan (makuladegeneration) utan även mot många andra sjukdomstillstånd i ögat.

Med vänliga hälsningar

Olle Haglund

LÄS MER