Artiklar

Hallon - en svensk favorit

Årets konditor 2009 Conrad Tyrsén, även kallad ”bröllopsbagaren”* skapade en födelsedagsdessert det året tillägnad Kronprinsessan Victoria. Och vad byggde desserten på om inte hallon, en av svenska folkets favoriter. Att sedan hallonen mognar lagom till Kronprinsessans födelsedag den 14 juli gjorde att det passade extra bra med de goda och nyttiga hallonen i den här desserten. Och enligt en undersökning som Bärfrämjandet gjorde i våras, så föredrar åtta av tio svenskar hallon framför andra bär.

Namnet hallon är känt sedan 1550-talet och är ett genuint svenskt ord, bildat av hall, som betyder backe eller brant klippa (häll) och det är på sådana platser som vildväxande hallon trivs bäst. Förutom de vildväxande hallonen finns det i dag mängder av odlade sorter, med röda, svarta och gula bär. Det röda bäret är vanligast och det, som säkert de allra flesta tänker på som just välsmakande hallon.

Hallon betecknas som en halvbuske och kan bli upp till två meter hög. Blommar gör den i juni och juli och då med ganska små blommor. De härliga frukterna mognar för plockning under juli och augusti. Frukten (den falska) är sammansatt av små men talrika småfrukter, alla med en liten gropig fruktsten (den egentliga frukten).

Hallon har i alla tider varit begärliga, både för sin goda smak och för medicinskt bruk. I läkaren Arvid Månssons örtabok, ”En myckit nyttigh örtabok”, som utkom 1628, kunde man läsa att den pressade saften av hallon ”är gott för allehanda Munnens krankheter”. Några år senare skriver den engelske läkaren Culpeper att hallonen stärker både hjärta och mage, lindrar kräkningar och är verksamma mot missfall. På 1700-talet ansåg man att bären var överlägsna den tidens universalmedel mot hjärtåkommor, nämligen krossade pärlor. På en del håll i Europa användes hallonen till och med vid menstruationsbesvär och i samband med förlossningar!

Bladen, som innehåller garvämnen, nyttjades som te, ett te som användes vid diarré och till gurgling för att lindra halsont och som fungerar vid dessa åkommor än i dag.

Så vitt man vet härstammar hallonen från de östra delarna av Asien, varifrån de spridit sig till Europa och Amerika. Det latinska namnet är Rubus idaeus, där det vetenskapliga artnamnet idaeus, betyder ”från Ida” som är ett berg i Mindre Asien.

Hallon innehåller rikligt med nyttigheter såsom antioxidanter, polyfenoler, mangan, C-vitamin och fibrer. Andra näringsämnen är folat, B2-vitamin, magnesium, niacin, kalium och koppar. I Sverige odlas hallon på 175 hektar av drygt 150 företag. Totalt skördas cirka 300 ton hallon per år, vilket motsvarar cirka 30 gram hallon per person.

Källor: Bärfrämjandet, Nyttans växter, Livsmedelssverige

fetchimage

Enkel Victoriadessert i glas (4 personer)
För att vi vanliga hemmakockar med ont om tid också ska kunna njuta av de suveräna smakkombinationerna i Victorias födelsedagsdessert har Conrad Tyrsén skapat en enklare variant – en Enkel Victoriadessert i glas. Beståndsdelarna är hallonmousse, mjölkchokladtryffel, halloncolie och härliga kaksmulor.

Conrad Tyrsén, årets konditor, presenterar hallondessert.

Hallonmousse

5 dl hallon
2,5 blad gelatin (4,5 g)
0, 75 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2,5 dl grädde

Blötlägg gelatinet i rikligt med kallt vatten. Koka hallon och socker och när det har kokat ihop någon minut, så vispas vaniljsockret i. Sila smeten, rör ned gelatinet och låt den sedan svalna utan att stelna. Rör sedan ihop med den lätt vispade grädden.

Mjölkchokladtryffel

1 dl grädde
150 g mjölkchoklad (kaka)
25 g smör
1 msk honung

Koka upp grädden tillsammans med honungen. Slå sedan över den hackade chokladen. Rör ihop tillsammans med smöret.

Halloncolie

250 g hallon
2 msk socker

Koka ihop hallon och socker, låt svalna.

Kaksmulor

1 dl socker
1 dl mjöl
1 dl smör
1 dl havregryn

Blanda alla ingredienser väl, strö ut på en plåt och baka smulorna i 180 grader i 10 – 12 minuter.

Montering av desserten

Välj några vackra portionsglas. Placera tryffeln i botten på glaset och strö sedan ett lätt lager kaksmulor ovanpå. Lägg sedan hallonmoussen ovanpå kaksmulorna. Ringla sist över halloncolien. Toppa med hackade pistagemandlar samt marshmallows om så önskas. Servera och njut.

*Conrad Tyrsén fick tillsammans med fyra andra konditorer förtroendet, att till bröllopet den 19 juni, skapa Kronprinsessan Victorias och Prins Daniels bröllopstårta.

Färska hallon förvarar man svalt, gärna vid 6-8 grader. Bären ska inte sköljas. Hallon är lätta att frysa, men inte i klump, för då blir det bara mos när de tinar. Lägg bären på ett fat, ett och ett med lite mellanrum emellan och frys. När de är styckfrysta kan man lägga dem i en burk och frysa in dem igen.

LÄS MER

Pumpan har en mängd olika ansikten och funktioner

Var det någon som missade att fira Halloween den 31 oktober? Ursprungligen firades denna högtid hos kelterna och hette då Samhain. Kelterna är ett urgammalt folkslag som utvecklade en högtstående kultur tillsammans med den grekiska och romerska och de utgjorde en betydande del av grunden till den tidiga medeltida kulturen i Europa. Samhain firades den 31 oktober, när skördesäsongen var över och vinterhalvåret började; en tradition som således lever kvar som vårt  firande av Halloween.

Under firandet av Samhain var det ljusförsedda rovor, så kallade Jack-o’-lanterns, med utskurna ansikten som gällde i stället för nutidens pumpor.  Traditionen berättar, att lyktorna representerade smeden Jack, som varit för ond för att komma in i himlen, men också lurat djävulen så illa att han inte fick komma till helvetet heller. I stället fick han irra runt på jorden och för att lysa sig på vägen, hällde han glödande kol i rovorna han livnärt sig på.

Traditionen med utskurna ansikten i pumpor kommer i nutid från Amerika. Till Sverige kom traditionen att fira Halloween i början av 1990-talet. Men pumpan utgör inte enbart ett skojigt inslag i höstmörkret, den bjuder också på många hälsobringande egenskaper. De näringsrika fröna innehåller mängder med nyttiga ämnen, bland annat vitaminerna B1, B2, B3, E och folat samt mineraler som fosfor, järn, kalium, magnesium, selen och zink, bara för att nämna några.

Pumpan har odlats av Amerikas indianer i många tusen år, då fröna användes såväl i medicinska sammanhang som i hushållet, långt innan den vite mannen satte sin fot på denna kontinent.  Man använde dem bland annat mot parasitbett och brännsår och mot brännande smärtor vid urinering. Också kineserna har använt pumpafrön som medicin sedan flera hundra år tillbaka.

Fröna är väldigt näringstäta och kan ätas färska eller torkade med fröskalet borttaget. De är vätskedrivande och har använts i behandling av inälvsmask och vid vattenkastningsbesvär. De har också en viss antiinflammatorisk verkan och har även använts för att förebygga prostatabesvär, något som drabbar de flesta män förr eller senare i livet.

Forskning på pumpafrönas hälsoeffekter har vid ett flertal tillfällen visat positiva resultat när det gäller minskade prostatabesvär, som till exempel förbättrat urinflöde. I en ungersk studie kunde man visa att 86 procent av männen i undersökningen rapporterade att de upplevde förbättringar med sin urinering efter att de fått äta kapslar med olja från pumpafrön under en tvåmånadersperiod. Så många som 66 procent av männen rapporterade dessutom att de inte behövde besöka toaletten lika ofta på natten. Det finns som sagt flera undersökningar med positiva resultat, men för att kunna dra säkra slutsatser angående effekterna av behandling av prostataproblem med pumpafrön i olika former fordras fler och mer omfattande undersökningar.

Pumpan har som sagt odlats länge och man vet att redan 8 500 år f.Kr användes pumpa i matlagningen. Pumpan är släkt med gurka och melon och det finns en uppsjö av olika sorter. Halloweenpumpa är den klassiska och den som man kanske i första hand tänker på när man hör ordet pumpa.  Men så finns A-Corn, en liten grön pumpa med orange fläckar, Butternut, som ser ut som en jordnöt i jätteformat. Hokkaido härstammar från den japanska ön med samma namn, är fikonformad och skalets färg kan skifta från grönt till orange. Andra spännande pumpor med lite speciella namn är Muscat, Spagetti och Turban. Spagettipumpan påminner om en honungsmelon och Turbanpumpan påminner om just en hatt.

Av Lena Götrich

Kuriosa

  • Den tyngsta pumpan som har hamnat i Guinness rekordbok 2005, vägde 666,32 kilo.
  • Den som snabbast har skurit ut ett ansikte ur en pumpa gjorde det på 24,03 sekunder.
  • Det största ansiktet av den största pumpan gjorde man 2005.
  • Den största pumpapajen vägde 916,25 kilo. Och var hände allt detta? Jo, i pumpans förlovade land USA, förstås.

Källor: Nyttans växter, Nyttigt.EU, Odla.nu, Wikipedia, Matkalkyl.se

Färskoströra med pumpafrön

En krämig röra till bröd på buffén.

20 portioner
5 dl pumpafrön
100 gram ruccolasallad
4 dl crème fraîche
200 gram philadelphiaost
1 citron, saften
3 st pressade vitlöksklyftor
Salt
Peppar

Tillagning,  tid cirka 15 minuter
Rosta fröna i torr stekpanna tills de fått fin gyllene färg
Skölj och hacka ruccolan
Kör alla ingredienserna i en matberedare till fin kräm
Salta och peppra efter smak
Dekorera med pumpafrön

Källa: Tastline.com

LÄS MER

Djävulsklo - utmanande och lindrande

Torrt och soligt ska det vara för att den ska trivas, växten med det något utmanande namnet Djävulsklo. Därför är delar av den afrikanska kontinenten växtens favoritplats, där man finner den ömt kramande den torra sanden. Roten till det både onda och lindrande ligger väl skyddad djupt ner i sanden.

”Kärt barn har många namn” brukar det ju heta och i fallet Harpagophytum procumbens

stämmer det rätt bra. Djävulsklo (Devil’s Claw) är det vanligaste; andra namn är träspindel (Wood Spider) och draggört (Grapple Plant) beroende på var man befinner sig i Sverige eller världen.

Det engelska namnet Grapple Plant har växten fått på grund av den förvedade och starkt greniga frukten, som är försedd med hakar. På tyska heter den ”Teufelskralle”, djävulsklo. Namnet djävulsklo kommer sannolikt av att växtens vassa hakar gärna biter sig fast i pälsen eller huden på förbipasserande djur, vilket kan förorsaka djuret intensiv smärta.

Växten kommer ursprungligen från Sydafrika, men växer numera också bland annat i delar av Namibia och södra Botswana. I Sydafrika finner man den i huvudsak i Kalahariregionen.

Den föredrar lerhaltiga sandjordar och växer gärna vid vägkanter, intill dammar och på platser där annan växtlighet inte trivs. Torrt ska det nämligen vara för att djävulsklon ska trivas.

Från en stor knölig huvudrot växer cirka 150 centimeter långa, platta, på marken liggande skott. På skotten sitter upprätta, skaftade, flikiga och köttiga blad. I bladvecken finns de långa, lysande rödvioletta och fingerborgsliknande blommorna. De förvedade frukterna ligger platt på marken. I kanterna är de försedda med draggliknande utväxter och hakar.

Det är knölarna på sidorötterna, som i lucker jord kan ligga på 40 – 90 centimeters djup, som används i medicinska sammanhang. De ger ett extrakt som används i preparat som medför lindring av smärta och stelhet vid ledförslitning.

Namnet djävulsklo förekommer i många folkliga berättelser om växten, där den bland annat beskrivs som undergörande vid muskelsmärta och ledvärk. Världen över har den också sedan lång tid tillbaka använts inom alternativ- och komplementärmedicinen vid led- och muskelvärk.

Extraktet ingår i naturläkemedlet Flexi-loges, som använts sedan många år tillbaka i Tyskland och där anses vara ett bra alternativ vid behandling av ledvärk, till exempel vid diagnosen artros. Artros, eller ledsvikt, som sjukdomen numera också kallas, är den vanligaste orsaken till värk i leder, knän, höfter och fingrar. Även om artros kan vara smärtsam och påverka livet på olika sätt, är det oftast en godartad och ofarlig sjukdom som man själv delvis kan förebygga på olika sätt. Att hålla sin vikt i schack och vara fysiskt aktiv är två viktiga hörnstenar därvidlag. Motion som cykling, simning eller gympa under minst en halvtimme ett par tre gånger i veckan är en vanlig rekommendation.

Här i Sverige finns ett naturläkemedel – Helaflex – den svenska varianten av tyska Flexi-loges, som har visat sig vara ett mycket bra alternativ till de etablerade läkemedlen, till exempel NSAID-preparat, som ibland kan ge besvärliga biverkningar.

Den aktiva substansen i de nämnda naturläkemedlen är således extrakt från djävulsklons rot och flera studier har bekräftat den goda effekten vid värk och inflammationer i kroppens olika leder.

Viktigt! Rådgör alltid med läkare om andra mediciner intas, innan du prövar Helaflex.

Källor: ScienceDirekt, Läkeväxter från hela världen, Hela Pharma

Av Lena Götrich

LÄS MER

Havre

Havren med sina mjukt dinglande vippor, som i den svaga sommarvinden, ger ifrån sig sitt lätta rassel, är ett av våra fyra viktiga sädesslag. Den är ett kraftigt gräs med kala strån, som kan bli över en meter höga. Vippan är stor och allsidig, med under växtperioden gråaktigt gröna småax, bladen är kala och breda. Stolt och elegant antar den i mognadsfasen en ljust grågul ton för att tala om att det snart är dags att skörda.

Namnet havre kommer från det fornnordiska ordet hafr som betyder getabock. Den något nedsättande benämningen härstammar från den tid då havren växte som ogräs bland den odlade säden och då man tyckte att den bara dög till getfoder. Det latinska namnet är Avena sativa, där Avena är latin för havre och sativa kommer av latinets sativus som betyder odlad.

Havre vill ha lagom med regn och fukt för att må riktigt bra, men klarar sig också som inget annat sädesslag på tung och dåligt dränerad jord. Det finns flera olika förädlade sorter i odling.

Havren härstammar troligen från en sydeuropeisk vildart och man har hittat två tusen år gamla spår av odlad havre i Medelhavsområdet; dock tycks den inte ha varit känd som odlad växt av de gamla kulturfolken där. I Västeuropa uppträder den först under bronsåldern och i Norden var den obetydlig som föda ännu under järnåldern. I Sverige började havren odlas allmänt först på 1700-talet och nådde sitt maximum i slutet av 1800-talet, då den utgjorde omkring 50 procent av spannmålsproduktionen i Sverige.

Odlingen under 1800-talet var för sin tid i det närmaste enorm. Det var till och med så, att även i trakter där annat lätt kunde odlas, som till exempel i Skåne, ökade havren med tiden till det mest odlade sädesslaget.
Det mesta av den svenska spannmålsskörden av havre exporterades och störst var exporten på 1870-talet, då nära 250 000 ton skeppades ut årligen, framförallt till England. Men årtiondet därpå fick Sverige konkurrens av USA och Ryssland, som snart stod för varsin fjärdedel av världsproduktionen. Den svenska exporten minskade successivt och kring sekelskiftet var guldåren slut.
På senare år har den svenska exporten åter kommit igång och i början på 2000-talet var den 250-300 000 ton årligen. Nu exporteras det mesta till USA, där den i huvudsak går till hästfoder, flingor och hälsopreparat.

Havregryn görs av kärnan i havre. Havre har, liksom många andra slag av spannmål, ett hårt skal, kli, som oftast tas bort. Kärnan ångas och valsas till gryn men vissa havregrynssorter har delar av kliet kvar och anses då ha ett högre järninnehåll. Havre innehåller en vattenlöslig typ av kostfiber, betaglukan, som finns i alla de svenska sädesslagen, men i största koncentration just i havre. Betaglukaner sänker kolesterolvärdet i blodet och minskar blodsockersvaret efter en måltid. En portion havregrynsgröt med kli om dagen ger den mängd betaglukan som behövs för att sänka ett måttligt förhöjt kolesterolvärde.

Nationalrätt i Skottland
I Skottland är havregrynsgröt en nationalrätt och ska enligt traditionen helst ätas stående och gående. I Samuel Johnsons berömda ordbok från 1755 sägs om havre:

”Sädesslag. I England vanligtvis använt som hästfoder, men i Skottland befolkningens viktigaste näringsmedel.”

I en dialog mellan Johnson och James Boswell, jurist och författare,
säger Boswell: ”I England är havre hästfoder!”
Johnson svarar: ”Ja, så är också England känt för sina hästar och Skottland för sina män.”

Hälsoeffekter
Mer än hälften av alla vuxna svenskar har för mycket kolesterol i kroppen. Kolesterol är ett ämne som finns naturligt i blodet. Det behövs för att tillverka hormoner och vitaminer, för att bygga upp cellväggar och bilda gallsyror. Men på det sätt vi lever i dag får vi lätt för höga kolesterolvärden, vilket i sin tur allvarligt ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Havrens betaglukan är en vattenlöslig typ av kostfiber som är gelbildande. Gelen fångar upp gallsyra och för den med sig ut i avföringen. Då måste ny gallsyra bildas, vilket sker genom att kroppen omvandlar kolesterol till gallsyra. På detta vis minskas kolesterolet i kroppen. Betaglukan förbättrar även tarmens mikroflora, vilket minskar benägenheten för förstoppning. Kostfiberinnehållet medför också att mättnadskänslan varar längre, och bidrar därför till att man inte äter onödigt mycket eller onödigt ofta.

Källor: Svensk Havre, Nyttans växter, Oatly, Shenet

LÄS MER

På kornet

Tro’t om ni vill, men korn är faktiskt det sädesslag som odlas mest i Sverige och som tillsammans med vete är människans äldsta kulturväxt. Och troligen har det sitt ursprung i Mellanöstern. I Sverige odlades korn redan för 6 000 år sedan – yngre stenåldern – och i Egypten för cirka 7 000 år sedan.

Det finns både tvåradigt och sexradigt korn, där det sexradiga är det härdigaste sädesslaget. Det är det äldsta kända av alla svenska grödor och har en dokumenterad odlingshistoria som sträcker sig tillbaka till stenåldern. Det tvåradiga kornet odlas främst för öl och alkoholframställning samt som fodersäd. I det senare fallet ofta blandat med havre eller ärt.

Korn är ett upprättväxande ettårigt gräs med borstförsedda ax, som kan bli mer än en meter högt. Ibland brukar korn förväxlas med råg, som också har ax med långa borst. Men rågåkrar har en tydlig grågrön färg medan kornåkrar är guldglänsande.

Korn är också det härdigaste av alla våra sädesslag. Det har kort växttid, blommar i juni – juli, och det sexradiga kornet hinner mogna så långt upp som till polcirkeln. Korn är mycket näringsrikt och innehåller bland annat vitaminerna B och E.

I viss – framför allt äldre – litteratur kan man läsa att avkok på korn ska vara välgörande vid mag- och tarmstörningar, att ammande mödrar kan använda kornavkok med tillsats av fänkål för att stimulera mjölkbildningen och att omslag med kokt korn kan läggas på sår och spruckna läppar. Ansiktsmasker med korn ska också verka renande för huden.

I skriften ”Anvisning til Wäxt-Rikets kännedom” av Carl Fredrik Hoffberg, utgiven 1792, kunde man bland annat läsa följande: ”Plinius kallar bjugg (korn heter på fornsvenska bjugg) den äldsta säd som til föda blifwit brukad och omtalas bjuggbröd både hos de Greker, Romare och hos Judarne i Förlofwade landet.”

”Soppa af twättat korn, kallas Kornwattn, ganska tjenlig och god dryck i febrar, utspäder bloden, dämpar hetta och lindrigt föder…”

”…Malt är egenteligen halfgrott och torkat korn: soppa deraf kallas Wört, hwaraf med humla och gäst tilredes, som bekant är, dricka eller öl.”

Av korn som har grott framställs malt och som sedan används vid tillverkning av öl och whisky. Även andra sädesslag kan användas, men det vanligaste är tvåradigt korn som fuktats med vatten och fått gro. Groddarna producerar bland annat ett enzym, amylas, som får stärkelsen i malten att omvandlas till maltsocker när malten läggs i blöt. Efter att groendet har gått lagom långt avbryts processen genom att malten torkas eller rostas med varm luft. Maltens rostningsgrad är en viktig smakfaktor, kraftigare rostning ger till exempel ett mörkare öl.

I ”Anvisning til Wäxt-Rikets kännedom” kan man vidare läsa om att vörtsirap är bra för ”Bröstsjuka, hosta och Lungsot” och att man lagar en ”Skörbjuggs-dryck” av ett halvstop renad malt som blandas med 3 halvstop sjudande hett vatten, varefter det rörs om och får stå några timmar och dra. Om detta, säger författaren Carl Fredrik Hoffberg att: härmed har Cap. COOK lyckeligen botat Skörbjuggen under flere års resor omkring jordklottet.”

Av Lena Götrich

Hordeum vulgare, korn på latin. Artnamnet vulgare kommer av latinets vulgus och betyder vanlig.

 

– Korn odlas i två olika former; vårkorn, som sås på våren och vinterkorn som sås på hösten.

– Kornkärnan är tjock, spetsig och gulgrå och har ett hårt yttre skal som avlägsnas innan  kärnan mals till mjöl.

– En mycket stor del av det odlade kornet används till foder, speciellt till grisar. För mänsklig konsumtion används kornet mest till malt, som utgör grunden för whisky- och ölproduktion.

– Kornmjöl är skalat och finmalt korn med lågt gluteninnehåll. Gluteninnehållet är mindre än hos vete och därför används korn i mindre omfattning till bakning. Kornmjöl finns också som fullkornsmjöl.

– Valsade korngryn eller kornflagor är korngryn som har blivit värmebehandlade och valsats platta. Denna form av korn har en kort koktid, cirka 10 minuter, och används bland annat i müsli, i gröt och till bakning.

– Hela opolerade korngryn används i soppor, i stuvningar, som jäsningsmedel och i gryträtter.

– Polerade korn är hela korn som har brutits i bitar. De kan kokas som ris eller användas till gröt och bakning.

– Krossade kornkärnor är hela korn som är brutna i mindre bitar. De kan kokas som ris eller användas till gröt eller bakning.

– Korn och kornprodukter innehåller mycket kolhydrater och fibrer och de har ett lågt fettinnehåll. De är också en bra proteinkälla och innehåller många näringsämnen, bland annat vitaminerna B1 (tiamin), B2 (riboflavin) och niacin samt mineralerna järn och zink. Polerade korngryn har mindre näringsvärde än hela opolerade korngryn.

Källor: Den virtuella floran, Nyttans växter, Recept.nu

LÄS MER

Råg ger inte bara "råg i ryggen"

Den traditionella bilden av råg är att den ger kraft i rygg och armar. Och dessutom mod i barm. Rågen hade länge ett drag av gammaldags präktighet över sig. Bonden och grovarbetaren som åt sitt rågbröd orkade ju mer, ansågs det. Men under senare år har det successivt vuxit fram en mera sofistikerad syn på rågen. I dag kan rågbröd till och med anses lite lyxigt och bröd bakat på råg gagnar dessutom vår hälsa genom allehanda nyttigheter.

Råg är ett av våra fyra viktigaste sädesslag. Den är ett högväxt ettårigt gräs med grågröna blad med små ”bladöron” vid basen. Stråna, som är upprätta, kan bli mer än en och en halv meter höga. När rågen är mogen böjer sig stråtoppen så att axet lutar. Uttrycket ”rågen ryker” kommer sig av att när rågens blommor släpper ut sitt pollen sker detta explosionsartat under soliga dagar i juni.

Odlingen av råg började troligen norr om Svarta havet under bronsåldern och kom till Sverige för cirka 2000 år sedan. Men fram till medeltiden hade den ingen framträdande roll i svenskt jordbruk, som då mest inriktades på odling av korn. Under 1500-talet tog dock rågodlingen fart och utgjorde då en tredjedel av all skördad säd. Genom utvidgat odlingsutrymme ökade odlingen av råg successivt ända fram till 1800-talet, vid vars slut rågen var mycket vanligare än vetet här i Sverige. Den starka utvecklingen berodde på att rågbrödet blev mera uppskattat än det ojästa bröd som man fick av kornmjöl. I dag har vetet tagit överhanden med rågen på andra plats i vår inhemska produktion.

Rågåkern känner man igen på dess distinkt grågröna färg, vilken skiljer den från andra sädesåkrar. Veteåkrar till exempel, ger ett grönt och lite silvrigt intryck, medan kornåkrar är markant guldglänsande.

Eftersom rågen är vindpollinerad är fruktsättningen oerhört beroende av torrt väder. Regn förstör pollineringen, vilket resulterar i utebliven eller minskad skörd.

Av Lena Götrich

Rågbröd är ”hälsan själv”, så det finns många goda skäl att välja just rågbröd:

* Ger ”långsam” energi och innehåller oftast mer fibrer än bröd bakat på vete. Många rågbröd bakas dessutom med surdeg och med inslag av hela korn, som förstärker egenskapen långsam energi.

* Är rena ”fiberbomben”. Vi behöver äta 25-30 gram fibrer per dag för att må bra, men det är få som gör det. Fem rågbrödskivor om dagen täcker hela dagsbehovet av fibrer.

* Är rikt på näring och samtidigt fattigt på fett. Fibrerna i råg ger en lång mättnadskänsla. Rågbröd kan hjälpa den som vill gå ner i vikt just tack vare den långa mättnadskänslan. Har lägre GI-värde än bröd bakat på vete.

* Håller magen igång genom den höga fiberhalten – 13,6 procent – i rågkornet. Fibrer motverkar förstoppning och rågfiber bidrar dessutom till en nyttig bakterieflora i tjocktarmen.

* Innehåller både i vatten lösliga och olösliga fibrer, bland annat en hel del delvis lösligt arabinooxylan, ett ämne som anses kanske ha samma hälsoeffekt som betaglukanerna i havre, det vill säga skydda mot hjärt/kärlsjukdomar genom förmågan att sänka kolesterolhalten i blodet.

* Är bra för tänderna genom att ge ett bra tuggmotstånd. Det fiberrika brödet masserar tandköttet och tänderna håller sig friskare. Tuggandet ökar också salivproduktionen som är bra för matsmältningen.

* Innehåller vitaminer och mineraler som tiamin, niacin, E-vitamin, järn, magnesium, zink, selen, folsyra/folacin samt antioxidanter som lignaner, fenoler och steroler.

Artnamnet cereale kommer av latinets cerealis (brödsäd), vilket i sin tur kommer från Ceres, sädesodlingens gudinna i den romerska mytologin.

Källor: Den virtuella floran, Medicallink, Fazer

LÄS MER

Universalmedlet Aloe vera

Aloe vera Barbadensis, vars namn betyder ”en äkta genomskinlig, bitter substans som klassificerad på Barbados” har under tusentals år använts inom folkmedicinen världen över. I dag finns såväl drycker som krämer för att läka både insidan och utsidan…
Med namn som Venus gåva, läkeväxten, läkaren i krukan, mirakelplantan, himmelens trollspö och brännskadeväxten räknas denna ökenlilja till en av mänsklighetens äldsta kända läkeväxter. Dess dokumenterade rötter sträcker sig så långt tillbaka som till år 2 100 f Kr. I en egyptisk papyrusrulle från 1 500 f Kr, där Aloe vera nämns flera gånger, finns till och med specifika instruktioner för hur örten skulle användas.

Läkning vid brännskador
Här i Norden har Aloe veran använts redan på medeltiden, då kanske framförallt för att läka brännskadad hud. Det sägs att det på de småländska glasbruken alltid funnits Aloe vera i kruka för att snabbt kunna få tag på den läkande gelén i bladen. I dag använder även brännskadekliniken vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala Aloe vera i sin behandling.

Unika effekter med hjälp av synergi
Det finns en uppsjö av verksamma ämnen och näringssubstanser i Aloe vera. Med de nya tekniska analysmetoderna har man hittills lyckats spåra cirka 160 olika ämnen. Intressant är inte minst synergieffekten mellan dessa.
– Många ämnen som finns i Aloe vera är väl dokumenterade var för sig, men tyvärr är det svårt att dokumentera synergieffekter. Det har den gemensamt med alla naturpreparat, berättar läkaren Bo Dettner, som förutom att driva allmänpraktik och smärtklinik också dokumenterar naturmedel på uppdrag av bland annat Läkemedelsverket och Läkaresällskapet.

Speciellt ämne som läker och förnyar
Om man ska plocka fram något speciellt ämne i Aloe vera som har stor betydelse för läkning och cellförnyelse kan man nämna acemannan. Det är en sockerart, en så kallade mukopolysackarid, och finns i mycket få växter. Acemannan produceras även i människokroppen, men bara fram till puberteten. Därefter måste den tillföras utifrån.

Vetenskaplig dokumentation
Det finns också flera vetenskapliga studier som visar att acemannan har en stimulerande effekt på immunförsvaret, och kan hjälpa och stärka kroppens försvar mot exempelvis bakterier, virus och svamp. Att dricka Aloe vera-gel anses av många som att hälla i sig rena livselixiret. Många av Bo Dettners patienter har gjort den erfarenheten, och eftersom de vet att han är intresserad av naturmedicin frågar de honom ofta om råd.
– Människor är oerhört pålästa numera, och de är mycket intresserade av hur deras näringsstatus är. Och jag tycker att vi har en skyldighet som läkare att svara upp till att informera om det.

Många med magproblem, som magsår och IBS har vittnat om betydande förbättringar när de druckit Aloe vera ett tag. Även människor med stressmagar, som tidigare varit beroende av Losec och andra läkemedel, blir bättre.
– Det finns pilotstudier där man har sett att Aloe veran satt igång läkning av sår och inflammation i magen, och att PH- värdet höjts, säger Bo Dettner.
Men även den friske märker skillnad efter ett tag genom att bli piggare, mer uthållig, får bättre hy och bättre matsmältning. Samtidigt som Aloe veran innehåller mycket näring har den en positiv inverkan på såväl den yttre som den inre huden. Det vill säga både på kroppsytan, och alla de ytor som finns inuti kroppen. Mag-tarmkanalen, luftvägar och uro-genitalsystemet.

Allergiska reaktioner
Allergi mot Aloe vera förekommer, men är mycket ovanlig. Ofta handlar det då om människor som redan har allergi mot något annat. Under de cirka fem år som Bo Dettner haft patienter som använt Aloe vera, antingen invärtes eller utvärtes, har han bara stött på två som varit allergiska.
– Jag rekommenderar alltid att man stryker ut en liten klick Aloe vera-gelé på handryggen och väntar några timmar. Får man en reaktion ska man naturligtvis inte använda det.

Värt att veta:
Aloe vera är ”hett” i dag och det finns mycket pengar att tjäna. Var därför kritisk och prova dig fram. Läs innehållsförteckningarna så att du vet hur mycket Aloe vera produkten egentligen innehåller. Produkter med IAEC-sigillet, en Aloe veraplanta, är godkända av en amerikansk kontrollmyndighet. Det är i dag det säkraste tecknet på kvalitet. Sigillet ska vara tryckt på produkten, inte påklistrat.

Ämnena i den färska Aloe vera-gelen är mycket flyktiga, redan efter ett par timmar härsknar de. Det är först på senare tid som man har lyckats göra substansen stabil så att man kan tillverka Aloe Vera-produkter med alla näringsämnen i behåll och detta utan att tillsätta konserveringsmedel.

Aloe vera innehåller bland annat:
Antrakinoner som motverkar inflammationer och lindrar smärta. Kan i stora doser ge laxerande effekt men i de koncentrationer som finns i moderna preparat är den risken väldigt liten. Antrakinoner är också antibakteriella och skyddar mot bakterier, virus och svamp, till exempel candida. På insidan binder de sig till tarmslemhinnan och bildar en slags barriär som antas förhindra utveckling av tarmläckage. På utsidan tränger de ner i de djupa hudlagren, renar sårvävnad och hjälper till att avlägsna död vävnad. De hämmar också hudskador man får av till exempel för mycket solande och hämmar även åldersfläckar.

Saponiner har en antiseptisk verkan och utgör cirka tre procent av gelen.
Salicylsyra sänker kroppstemperatur och lindrar smärta. Det minskar också inflammation och renar sår genom att ta bort död vävnad. Halten är så låg att den inte har så kraftig medicinsk verkan som läkemedel med salicylsyra. Enzymer av olika slag som är behjälpliga vid många viktiga processer i kroppen. Till exempel SOD som består av sju olika enzymer och fungerar som en mycket viktig antioxidant, skyddar vävnader i kroppen, hindrar vatten från att ansamlas i vävnaderna, skyddar mot strålskador, röntgen med mera. Andra enzymer skyddar cellmembranen, ser till att alla näringsämnen i maten bryts ner och stöder bland annat ämnesomsättningen. Aminosyror finns också i Aloe vera. Dels de åtta så kallade essentiella som kroppen inte själv kan bilda, dels några av de viktigaste så kallade sekundära aminosyrorna.

Sockerarter, som mono- och polysackarider samt de mycket viktiga mukopolysackariderna stöder immunsystemet och stimulerar det. Vissa sockerarter ser också till att vätska cirkulerar i lederna. Mycket viktigt inte minst för dem som har problem med artros, ledgångsreumatism och andra ledsjukdomar. Aloe vera är också unikt för att det, liksom modersmjölk, innehåller fem av de åtta essentiella sackariderna. Naturliga steroider liknar kortison och har som dessa en inflammationsdämpande effekt. De stimulerar också vävnadsuppbyggnaden. Steroiderna i Aloe vera kan inte ersätta den effekt som finns i syntetiska kortisonpreparat. Men Aloe veran är inte heller farlig att ta i kombination med kortisonpreparat. Bitterämnen är till största delen borttagna i de produkter som finns på marknaden eftersom de har en mycket stark laxerande verkan. Den lilla del som finns kvar ger drycken dess karaktäristiska smak.

Fettsyrorna i Aloe vera har bland annat en reglerande verkan på blodfetterna.
Vitaminer finns det gott om i Aloe vera. A, C och E, B1, B2, B3, B6, B12 och folsyra. Inte minst B-vitaminerna är viktiga för huden. Mineraler som kalcium, natrium, järn, kalium, krom, magnesium, svavel, zink, koppar, mangan och fosfor. Magnesiumlaktat och svavel är viktiga för sårläkning.
Barbaloin är ett ämne som absorberar ultraviolett strålning och fungerar som en biologisk solskyddsfaktor. Motverkar också att huden åldras i förtid när man vistas i solljus.

Det finns cirka 300 arter av Aloe vera, men det är huvudsakligen bara Barbadensis som har den medicinska förmågan. Ett par andra sorter med nästan samma förmåga används i Ryssland och Japan. Den art som används för att tillverka tequila är Aloe vera americana. För att tillverka rep används Aloe vera sisselina.

Aloe vera tillhör liljefamiljen och är en suckulent, det vill säga den är vattenlagrande. Den har förmåga att ta upp små mängder vatten ur atmosfären och lagra den. Den innehåller mer än 99 procent vatten. När ett blad på Aloe veran skadas löser den genast ut den geléaktiga substansen för att reparera skadan. Plantan är klar att skördas efter tre till fyra år.

fetchimage

Ett urval av produkter med Aloe vera:
Gel att dricka. Kallas i Sverige även för juice. Kan också användas i olika hälsodrinkar. Motverkar också blödande tandkött, inflammation i tandköttet och tandlossning. Låt vätskan skölja runt i munnen en stund innan du sväljer den. Bevisad positiv effekt på mag-tarmkanalen. Hjälper också till att förbättra ledproblem. Ren genomskinlig gel att smörja på huden. Mycket effektivt vid solskador, irritationer och eksem. Mycket effektivt vid brännskador av första och andra graden. Har också ”anti-aging-effekt” och kan med fördel smörjas på exempelvis ansiktshud, handryggar och dekolletage. Även blåsor vid skavsår läker snabbt, liksom skrubbsår. Vrickade fotleder läker snabbare om man smörjer med Aloe vera, även artrossmärtor och smärta vid reumatiska inflammationer minskar. Tandkräm med Aloe vera hjälper mot blödande tandkött och tandlossning. Hudkrämer med mer eller mindre hög halt av Aloe vera kan användas både som ansiktskräm och kroppskräm. Finns även som solskyddsmedel och cerat. Kontrollera i innehållsförteckningen att mängden Aloe är rimligt hög. Det behövs minst 30 procent för att krämen ska ha effekt. Helst ska det vara 60 procent eller mer.

Av Irene Ahlberg

Lästips:
Ulla Rahn-Huber: Frisk och vacker med Aloe vera (W&W)
Audun Myskja: Aloe vera, naturens skattkammare (Bazar)
Hela numret av tidskriften Näringsråd & Näringsrön nr 4 2004, handlar om Aloe vera.

LÄS MER

Forntidsblad i framtidens medicin

Kinesiskt tempelträd eller gingko biloba ger spännande medicinska effekter. Hela den mänskliga kroppen tycks kunna helas av växtens kraftfulla blad.

Om man ska välja en enda ört för sin hälsas skull – nu och i förebyggande syfte – så bör valet landa på gingko biloba, det kinesiska tempelträdet. Det anser åtminstone den svenskamerikanska läkaren Karin Granstrom Jordan som har fördjupat sig i ämnet. Hon har gått igenom flera studier som tycks visa att naturmedicinen har positiv effekt på flera områden som rör människans åldrande. Gingko bilobans blad har en positiv effekt på blodcirkulationen i hela kroppen, men alldeles speciellt för de allra minsta blodkärlen, kapillärerna. Flera studier visar att naturmedicinen är en välgörande ”vitamin” för minnet, den fungerar som ett naturligt antidepressivt medel, mot benkramper, hjärt-kärlsjukdomar, impotens, pms och tinnitus, det vill säga öronsusningar. Gingko biloba påstås även ha positiva effekter vid chock, brännskador och inflammatoriska hudsjukdomar, dessutom vid yrsel, koncentrationssvårigheter och minnesbesvär.
Mest uppmärksamhet har gingko biloba rönt när det handlar om demenssjukdomar. Gingko biloba anses hålla hjärnan pigg och alert och flera studier visar att extrakt av gingko biloba tycks ha en skyddande effekt mot Alzheimers sjukdom.
Karin Granstrom Jordan förklarar att gingko biloban har tre stora medicinska effekter som är gynnsamma vid demenssjukdomar: gingko biloba förbättrar blodgenomströmningen i hjärnan och gör blodådrorna smidigare; den reducerar blodkoagulering; och förebygger skador i hinnorna tack vare sin antioxidativa verkan.
Så långt Karin Granstrom Jordan – men hon är inte ensam om att intressera sig för det kinesiska tempelträdet.
Växtens verkan på den mänskliga kroppen och hjärnan är så pass intressant att forskning ständigt pågår. 1990 tilldelades den amerikanske kemisten Elias James Corey Nobelpriset i kemi för att han bland ett stort antal biologiska aktiva, komplicerade ämnen bland andra lyckats framställa syntesen av ginkgolid B.
Runt om i världen studerar läkare och forskare effekterna, men trots flera kontrollerade studier är forskarkåren ändå oenig om gingko biloba är ett mirakelmedel i kampen mot demenssjukdomar.
Läkarkåren är dock enig om att gingko biloba bör tas i samråd med en läkare, det gäller särskilt om man tar andra mediciner eftersom naturläkemedel både kan förstärka och försvaga medicinens effekt. I fjol uppmanade Världshälsoorganisationen, WHO, alla patienter att alltid berätta för doktorn om de äter medlet. – Gingko biloba ökar blödningsbenägenheten om man samtidigt behandlas med det blodförtunnande läkemedlet Waran. Då finns en ökad risk för allvarliga blödningar, sade professor Ralph Edwards vid WHO:s biverkningsenhet i Uppsala till Expressen.
Enligt professorn ska den som regelbundet tar Magnecyl och Ipren också vara försiktig med att inta gingko biloba.

Av Elisabet Tapio Neuwirth

Kraftfullt träd i alla bemärkelser
I Kina har extrakt från gingkoträdets blad använts i mer än femhundra år. Bladen, som besitter den medicinska effekten, är karakteristiskt tvådelade och Carl von Linné gav därför växten namnet biloba – två lober. Trädets frön och frukter har använts i Asien i tusentals år.
Trädet kallas ofta en levande fossil eftersom det uppstod för cirka 250 miljoner år sedan och det har ingen nu levande släkting. Trädet har överlevt alla miljökatastrofer i Asien, till och med Hiroshimabomben. Frön överlevde, spirade och växte upp till nya starka träd vars livslängd kan vara 1 000 år under gynnsamma förutsättningar. I dag står trädet som en symbol för freden i den katastrofdrabbade staden.

LÄS MER

En lisa för kropp och själ

Har ni hört talas om de här? Fyrkantig, luden eller äkta johannesört? Samtliga tillhör de familjen Hypericaceae och släktet Hypericum. Fyrkantig och äkta johannesört är de mest vanliga sorterna, båda två kala med kantig stjälk, medan luden johannesört är den enda arten i släktet som är hårig.
Den äkta johannesörten är en flerårig ört som kan bli upp till sju decimeter hög. Den känns igen på den kala, ofta rikt smågreniga stjälken. Bladen är motsatta, elliptiska och tätt punkterade av genomskinliga körtelprickar. Äkta johannesört blommar under högsommaren och hösten och de klargula blommorna sitter i ganska yviga knippen i stjälkens topp. Äkta johannesört förväxlas ibland med fyrkantig johannesört, vilken har tydligt fyrkantig stjälk och små, trubbiga foderblad.

Luden johannesört är en hårig, upprättväxande ört med motsatta blad och blekgula blommor. Stjälken kan bli upp till åtta decimeter hög och är trind, styv, finluden och vanligen ogrenad. Bladen är småludna, äggrunda och nästan oskaftade och har inte svarta körtlar i kanten. Luden johannesört blommar i juni-juli. Blomställningen är vanligen ganska yvig och blommorna har blekt gula kronblad.
Johannesörten används bland annat till kryddning av brännvin, men har också använts som färgväxt och till utvärtes bruk – pirkumolja eller pirkumbalsam – för att läka hugg- och skärsår. På senare år har johannesörtens medicinska egenskaper uppmärksammats, bland annat som medel vid lindriga och måttliga depressioner.

För ungefär ett år sedan kom en rapport från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, som visade att johannesört sannolikt är likvärdig med konventionella receptbelagda antidepressiva läkemedel vid lindriga och måttliga depressioner. Framför allt gäller detta vid kortvariga depressionstillstånd, vilka också är de vanligast förekommande.
Johannesört verkar genom att höja nivåerna av signalämnen i hjärnan, ämnen som har betydelse för vårt välbefinnande.
Nedstämdhet kan, förutom årstidsväxlingar och brist på solljus, bero på ensamhet, stress eller obalans i livet. Depressioner blir tyvärr allt vanligare och att johannesört nu förordas av SBU ses som mycket positivt. Jämfört med receptförskrivna antidepressiva läkemedel har johannesört få och milda biverkningar.
Naturläkemedel med johannesört är den enda medicinska behandlingen som finns i dag för den specifika indikationen nedstämdhet.

Av Lena Götrich
Källor: Naturhistoriska riksmuseet, Boehringer Ingelheim

LÄS MER

Pigg i roten av ginseng

Trött och hängig så här års? Varför då inte prova ett ginsengpreparat? Ginseng gör faktiskt att du piggnar till – både fysiskt och psykiskt.

Ginsengrot, Panax Ginseng C.A.Meyer är en flerårig ört som blir drygt en halvmeter hög och vars frukter är röda bär.
Den är en av de äldsta kinesiska läkeväxterna och har enligt traditionen använts i flera tusen år. Roten växer mycket långsamt och skördas först efter fem eller sex år. Örten drivs upp från frön och är svårodlad och måste till exempel alltid ha skugga.
Panax ginseng har sitt ursprung i Ostasien, Manchuriet och Korea. Odlingar finns i dag framförallt i Sydkorea, men också i Kina. Och den ginseng som finns i våra väl dokumenterade hälsopreparat kommer från de kommersiella odlingarna i Sydkorea och Kina. I Japan och USA odlas andra ginsengarter med delvis annan sammansättning. Sibirisk ”ginseng” kallas även ”rysk rot” och kommer från en helt annan växt, Eleutherococcus senticosus, men har en liknande användning.

De verksamma ämnena i ginseng kallas ginsenosider och med en enkel förklaring kan man säga att de består av en kombination av ett förstadium till kolesterol och kolhydrater.
Vad som händer i kroppen när ginseng tillförs är att cellernas förmåga att ta upp syre ökar och därmed ökar också energiproduktionen, vilket är en avgörande process i vår kropp.
Att ginseng stimulerar och stärker och också ökar prestationsförmågan har nyligen bekräftats i en svensk undersökning. Det är docent Per Tesch vid Karolinska Institutet som slumpmässigt valt ut 38 friska och medelålders män mellan 50 till 54 år. Samtliga är tjänstemän vid företaget Ericson i Stockholm. 19 av dem fick placebo, det vill säga verkningslösa piller, och 19 fick ginsengkapslar. Och ingen visste vem som fick vad, förrän den hemliga koden bröts.

Tjänstemännen fick ta sina kapslar i åtta veckor. De kontrollerades både före behandlingen, efter fyra veckor och efter åtta veckor. De cyklade på en ergometercykel medan man tog blodprover, mätte hjärtarbetet och när man bedömde hur ansträngda de var. Resultatet visade att männen som fick ginseng fick en statistiskt säkerställd pulssänkning, medan männen som fick placebo inte fick någon mätbar förändring.
Uthålligheten hos de män som intog ginseng var också mycket bättre och de hade mindre mängd mjölksyra efter den tuffa ansträngningen på cykeln.
Då ginseng, kemiskt sett, har en komplicerad sammansättning med många olika beståndsdelar, cirka 200 föreningar, vet man inte riktigt vad det är som verkar stimulerande. Men man tror att det handlar om stimulans av den arbetande muskulaturen, så att den förmår att ta upp mer syre.
Överdosera inte! Utan följ ordinationen på förpackningen! Biverkningar av ginseng är nämligen ovanliga om man tar de rekommenderade dagsdoserna. De biverkningar som rapporterats är främst mag- och tarmbesvär och sömnsvårigheter.

Källor: NyMedicin, Naturläkemedelsboken, Läkemedelsverket

Av Lena Götrich

Fem snabba om ginseng:

* Ökad fysisk prestationsförmåga
* Ökad mental prestationsförmåga
* Sänkta blodfetter och sänkt blodsocker
* Stärkt immunförsvar
* Förbättrad livskvalitet
(Välj alltid en ginsengprodukt av hög kvalitet och de finns bland annat i auktoriserade hälsobutiker)

LÄS MER

Van att anpassa sig

Adaptogen är den, den livgivande rosenroten som gör det lättare för oss människor att klara av trötthet och stress, som ger oss bättre fysik och psykisk ork, bättre koncentrationsförmåga och tankeskärpa och till och med bättre sömn. Det är dokumenterade effekter av vad adaptogenen rosenrot kan ge. Adaptogen, vad är nu det? Jo, om man enkelt ska förklara vad adaptogener är, så kan man säga att de hjälper kroppen att anpassa sig vid till exempel påfrestning. De påverkar sålunda en mängd olika organ och funktioner i kroppen positivt så att vi orkar mer. Användning av rosenrot är känd i Sverige sedan vikingatiden och den sägs också ha räddat många både grönländare, samer och vikingar undan skörbjuggen, eftersom den är rik på C-vitamin.

Växten har en lång tradition i Norden och var en av Carl von Linnés favoriter bland medicinalväxterna. Den har också en lång läketradition bland samerna som bland annat använde den färska roten för framställning av rosenolja och salva, en salva som med fördel kunde användas på ”elaka sår”. Riven rot, lagd i linneduk och värmd över öppen eld kunde lindra reumatisk värk, och linne som doppats i vatten från kokt frisk rot och ”lagd över huvudet” kunde hjälpa mot svår huvudvärk. I Norge har man sedan i mitten av 1700-talet rekommenderat odling av rosenrot. Där planterades den på trähusens tak för att minska risken för eldsvåda.

Rosenrot, med det latinska namnet Rhodiola rosea, är en flerårig ört som kan bli upp till tre decimeter hög och som ofta växer i täta tuvor och blommar i juni-juli med gula blommor. Den är ganska vanlig i fjällvärlden men förekommer också i Hälsingland, Norrbotten och Bohuslän, även om den är ovanlig där.
Den traditionella användningen av rosenrot finns dokumenterad i nordvästra Europa och i den östra delen av Ryssland, men även i angränsande asiatiska länder. Rosenrot är en av våra mest väldokumenterade preparat vad gäller dess förmåga att hantera stress och kroppsliga påfrestningar.
En placebokontrollerad, randomiserad och dubbelblind studie avseende effekten av växten publicerades år 2002. 160 kadetter fick under flera veckor leva så kontrollerat som möjligt med hänsyn taget till mat, arbetsprestation och sömn. Hälften av dem fick ett dagligt intag av rosenrot och hälften fick placebo. Båda grupperna fick genomföra ett antal komplicerade och krävande tester som bedömdes med avseende på stresshantering och förmåga att lösa problem. Resultatet visade att rosenrotgruppen, redan efter en timme, kunde hantera en stressituation tre gånger bättre än placebogruppen, och de både mådde och kunde arbeta bättre.
Resultatet vad gäller prestationsförmågan och problemlösning visade att rosenrotgruppen kunde lösa sina uppgifter med fyra gånger större precision än placebogruppen.
En annan dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad studie gällde betyg. 40 studenter i åldrarna 17 till 19 år delades i två grupper. En grupp fick rosenrot, den andra placebo. Studenterna testades med avseende på kondition, noggrannhet, snabbhet, humör och motivation. Resultatet av studien var imponerande. Trots att den aktiva gruppen fick en låg dos av rosenrot visade de flesta parametrar en säkerställd positiv skillnad. Snabbhet och exakthet förbättrades med 50 procent och den mentala tröttheten minskade med 40 procent. Studiemotivationen ökade och slutbetygen var bättre. Studenterna fick rosenrot bara under 20 dagar före examen, men slutbetygen i gruppen låg 10 procent över betygen i placebogruppen.

Ska du handla rosenrot? Fråga i din hälsobutik om råd.

Källa: Den virtuella floran, Näringsråd & Näringsrön, Naturmedel

Av Lena Götrich

Fem snabba om rosenrot

* Ökar den mentala kapaciteten
* Ökar prestationsförmågan
* Ökar stresståligheten
* Ger bättre humör och ökad lustkänsla
* Ger bättre sömn

LÄS MER

Besksöta

Dekorativ och ståtlig är den, besksötan, som under högsommaren stoltserar med violetta blommor i glesa klasar. Och som i sin tur förskönas av fem långa kronblad och guldgula väl synliga ståndare. De ovala glänsande bären, först gröna och senare scharlakansröda, är vackert inbäddade i rödbruna kalkblad. Normalt förekommer den längs fuktiga marker, som till exempel sjöstränder, men även längs bäckar och åar ända upp till gränsen runt Medelpad.

LJUSTORP, MEDELPAD Ulrika LindbŠck blev fri sin psoriasis med hjŠlp av naturlŠkemedel. ©2007 Ralf Bergman/Reportageteam i Norrland AB

Besksötan är släkt med potatisen och precis som den innehåller besksötan giftet solanin. Arten, med det latinska namnet Solanum dulcamara, kallas även kvesved eller vivang, har varit känd som läkeväxt sedan medeltiden, då den användes bland annat som urindrivande, svettdrivande och laxerande medel, men även mot benvärk, utslag och skabb. Det var ett- till treåriga stjälkar och grenar (Stipites Dulcamarae) som användes vid tillverkning av läkeväxten, vars namn kommer av att när man tuggar stjälken smakar den först bittert och sedan sött. Som ett kuriosum kan nämnas att farao Tutankhamons tredje kista lär ha varit dekorerad med bär av besksöta som var trädda på trådar av dadelpalmsblad. Led han kanske av eksem eller annan hudåkomma? Ja, vem vet?
Carl von Linné rekommenderade Stipites Dulcamarae för behandling av bland annat reumatism, hudåkommor och astma. Så länge som fram till andra världskrigets slut samlade man in besksötans stjälkar och grenar för försäljning till apoteken.

År 1925 kostade färsk besksöta eller kvesved ”stjälkarne, hackade i 1 cm långa stycken” 40 öre, och torkad 1 krona. Enligt en insamlingskalender samma år skulle besksötan samlas in i april, den årstid de inte bär blad, för att halten av verksamma ämnen skulle vara som störst.
Det gamla namnet kvesved, hänförde man ibland till barkens användning mot kvisslor (kvesor), medan andra menade att kvesa egentligen är ett äldre namn för en form av reumatisk värk som sätter sig i fingrarnas leder.
Besksötans blommor och bär är mycket giftiga.
Källor: Den virtuella floran, Nyttans växter

Det finns ett naturläkemedel, Efabene, en kräm för behandling av lättare eksem och hudåkommor, där den verksamma substansen är baserad på just besksöta. Krämen har bland annat klådlindrande, avslappnande och inflammationshämmande egenskaper.
Ulrika Lindbäck arbetar i en Hälsokraftbutik i Birsta, ett köpcentrum utanför Sundsvall. Hon har, sedan hon var liten, haft psoriasis med utslag både på kroppen och i hårfästet, och använt allt, som hon säger, bland annat receptförskrivet kortison.
– Det hjälpte för stunden, men huden blev tunn och känslig.
Med åren försvann utslagen på kroppen, och det menar Ulrika kan bero på att hon ätit fiskolja och vitaminer som vuxen. Men utslagen i hårfästet ville inte ge sig.
– Eftersom jag arbetar i en hälsobutik, så har jag självklart provat många produkter som finns i vårt sortiment. Det har till exempel varit ringblomssalva och kådsalva, vilka utan tvekan har dämpat utslagen.
– Men så kom naturläkemedlet Efabene för något år sedan och den har gjort mig så gott som symtomfri. Och det är verkligen en lycka. Jag smörjer hårfästet varje dag, för det måste jag göra. Efabene läker inte psoriasisen, men håller efter den.

Av Lena Götrich

Doktor Olav Hoheisel, företagsläkare i Falköping, har mycket god erfarenhet av örtkrämen och många av hans patienter med eksem har provat den.
– Efabene har en kortisonliknande effekt men inga kända biverkningar och inga interaktioner med andra läkemedel. Krämen är ett bra alternativ till kortison vid lättare problem, säger han.

LÄS MER

Kamomill

Det vi vanligtvis kopplar samman med kamomill är väl ett lugnande och rogivande te eller att den har en ljusnande effekt på håret. Men den är betydligt effektfullare än så.

Kamomillen har haft stor betydelse som ”kvinnoört” i den meningen att den verkar kramplösande och lindrande vid menstruationsbesvär och förlossningar. Kamomillens latinska släktnamn namn är Matriarcata och artnamnet är recutita. Matriarcata kommer från matrix som betyder livmoder och artnamnet recutita betyder flådd och varifrån det namnet har kommit är hittills okänt.
Blommans bas är ihålig och den har även liknats vid en livmoder. Lägger man ihop alla kvinnliga epitet, så förstår man varför den kallas just ”kvinnoört”.

Av alla medicinska växter är kamomill kanske den mest namnkunniga. Dess läkande egenskaper är kända sedan århundraden. Den första fynduppgiften publicerades av Rudbeck i Catalogus plantarum 1658, men arten är känd sedan medeltiden. I Linnés Materia Medica, 1749, är den nämnd som medicinalväxt och i den Svenska floran 1755 beskriver han dess användning: ”Infusion på örten brukas i Finland mot lungsot. Användes av många här i landet i fotbad”.
Andra effekter som tillställs kamomillen är att den är: ”antibakteriell, har en inflammationshämmande verkan och är effektiv mot förkylning, bra vid mag- och tarmproblem, eksem och utslag och är påtagligt urindrivande”.
Kamomill är en ettårig, aromatiskt doftande ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälken är upprätt och ofta rikt grenig, bladen är finflikiga och dilliknande. Blomkorgarna liknar prästkragens och sitter på långa skaft. Kamomillen blommar från juni till oktober, då även de fullt utslagna blommorna ska plockas.
Kamomillen har sitt ursprung i södra och östra Europa, men är numera spridd i nästan hela Europa, såväl i Kanada som i USA. I Sverige förekommer den jämförelsevis allmänt upp till Gästrikland, längre norrut är den sällsynt men förekommer ibland även norröver.

Äkta kamomill är den som Linné kallade inhemsk kamomill, i motsats till många besläktade och obesläktade ”oäkta” örter som liknar kamomill. De som mest kan förväxlas med äkta kamomill är bland annat gatkamomill, baldersbrå, åkerkulla och kamomillkulla.
Enligt webben Shenet, så var kamomill en av de örter Medicinalstyrelsen uppmuntrade allmänheten att samla in till apoteken under andra världskriget. Ingvar Kjörck berättar:
”Om somrarna samlade vi kamomill, för ingen del med tanke på höstens förkylningar, utan därför att apotekaren betalade klingande valuta för den. Man drog över gärdena med sax och femkilospåse och luktade på vartenda bestånd för att skilja undan baldersbrån, som var precis likadan men kunde till intet gagnas och gjorde apotekaren bös. Vi tömde påsarnas innehåll på stora papper på vindsgolvet, synade skörden regelbundet och fann med nästan skräckfylld förundran att en hel dags arbete torkade ihop till praktiskt taget ingenting. Stötte man till pappret flög det torra fnösket högt i vädret. Blomkorgarna blev på något egendomligt sätt nästan viktlösa och vägde inte för mer än 60 öre när avyttrandets stund var inne…Man slog ut med handen och sade generöst att ge mig ”saltpastiller” (salmiak) för hela slanten.”

Källor: Den virtuella floran, Shenet.

Av Lena Götrich

Det finns ett bra sortiment av ”kamomillprodukter” i form av te, hudkrämer och hårschampo, i framförallt hälsofackhandeln, men även i Apoteket Shop och i dagligvaruhandeln.

LÄS MER

En krydda i tillvaron

Den här lilla knöliga roten är en av våra mest uppskattade kryddor och tillika en av våra äldsta läkeväxter, använd både som krydda i maten och som hjälpmedel för behandling av diverse krämpor, bland annat förkylning och feber.

Ingefära, eller Zingiber officinale som är dess botaniska namn, är en gammal kulturväxt som har odlats i många tusen år i Indien och Kina och härstammar förmodligen från södra Kina, men man vet inte säkert. Den omnämndes redan i Konfucius ”Anakleter”, cirka 500 f.Kr. samt i Koranen, som nyttig. Det sägs att Konfucius alltid hade ingefära med sig till bords, den ansågs nämligen stimulera intellektet.

Ett kinesiskt ordspråk från år 3000 f.Kr. säger att ”om man äter ett stycke ingefära var dag, så får apotekaren dö av hunger”. Ingefärsolja sägs ha använts i Indien runt år 1000 f.Kr., och då för behandling av depression. I Kina har ingefära använts mycket länge, bland annat för att stimulera vilja och handlingskraft vid överansträngning och psykisk utmattning. Inom den gamla kinesiska medicinen användes ingefära till mycket: för att stimulera hjärnans funktioner, för att stärka hjärtat, vid magåkommor men även som hjälp vid lindrigare sjukdomar som förkylningar och halsbesvär.
Ingefära var en av de första kryddorna som arabiska köpmän tog med sig från orienten till Europa på 100-talet e.Kr.

I både det antika Grekland och i Romariket var det en viktig krydda. För romarna var det näst efter peppar, den mest populära kryddan, men den användes också som medicinalväxt och som afrodisiakum, det vill säga för att förstärka den sexuella förmågan.
I boken ”Venus i köket” av Norman Douglas, serveras ett recept på ”ett oförlikneligt stimulerande kärleksmedel”. Drycken är en blandning av ingefära, kanel, kryddnejlika, vaniljsocker, socker och rödvin.

Traditionellt har ingefära använts som både krydda och medicin. Den aktiva substansen heter gingerol och är känd för att vara verksam bland annat mot matsmältningsbesvär, reumatism, ledbesvär och illamående. Det är det förtjockade rhizomet, eller rotknölen man äter, antingen färsk, torkad eller mald.
Ingefära är en flerårig ört, cirka en meter hög. Plantan har två slags skott: det ena bär bara blad, det andra bär en stor gul blomma som sällan bildar frö. Ingefära sprider sig nästan uteslutande via rotskott. Jordstammarna, som är den ätliga delen, är kraftiga och delade som ”fingrar”.
Till ingefärsväxterna hör också kardemumma och gurkmeja plus drygt 1300 arter till.
Källor: LivsmedelsSverige, Gröna rum, Brattbergs

Av Lena Götrich

LÄS MER

Vänderot

Valeriana officinalis är det latinska namnet på denna läkevänderot, som omnämndes av en egyptisk läkare redan på 800-talet f.Kr. Senare omnämns den av, den så kallade ”läkekonstens fader”, Hippokrates som levde och verkade på 400-talet f.Kr.

En annan tidig berömdhet, abbedissan, läkaren och konstnären Hildegard av Bingen, som levde på 1100-talet i Tyskland, skrev två verk, Causae et Curae och Physica, i vilka hon sammanfattade sina örtmedicinska råd. I dessa verk, som handlar om hälsa och natur, nämner hon bland annat vänderot. Under medeltiden ansågs växten vara ett universalläkemedel och påstods bland annat vara effektiv mot epilepsi och mot feber.

Namnet valeriana förekom första gången i skrift på 900-talet, men var redan då känd sedan länge som medicinalväxt. Och varifrån namnet har kommit ”tvista de lärde”. Möjligen kan det ha ett samband med provinsen Valeria i Ungern där valeriana först skulle ha funnits i sumpmarkerna där. Officinalis kommer efter latinets officina som betyder tillverkningsställe, verkstad, apotek och som syftar på artens användning som läkeväxt.
Vänderot var verkligen en av forna tiders kraftväxter. Den skulle skördas mellan Jungfru Marie himmelsfärdsdag den 15 augusti och Marie födelsedag den 8 september, och då helst precis när solen gick upp. Sedan sades det att ”om man grävde upp roten strax före soluppgången och band den om nacken, så skulle man få god syn”. I Norden tillägnades den Freja och gudinnan Hertha använde en stjälk av vänderot som ridpiska när hon red på sin hjort.
Universalmedlet vänderot skulle skydda mot det mesta. Mot mal, troll och oknytt alldeles säkert. Och mot häxor hängdes knippen vid dörren eller så man lät den ligga framme.
Som lugnande medel började valeriana användas först på 1600-talet.
Här i Sverige publicerades en första fynduppgift i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658.
Och Carl von Linné nämner den som lugnande i sin Materia Medica århundradet därpå. I den svenska floran 1755 beskrivs den enligt följande: ”Roten används av gotlänningarna vid hysteri, dekokt på roten som laxermedel i Ångermanland.”

Det svenska namnet vänderot kommer sannolikt ifrån uttrycket att man skulle använda roten till att ”avvända det onda, men även vända det onda till hälsa”
I dag används den främst som lugnande och lätt sövande medel. Vänderotsextrakt finns registrerat både som läkemedel och naturläkemedel. Roten innehåller dels eterolja som ger den dess doft, dels så kallade valepotriater, de som har betydelse för den lugnande och sövande verkan.
I dag finns det ett stort antal naturläkemedel som innehåller vänderot eller valeriana om man så vill. De har blivit godkända som naturläkemedel av Läkemedelsverket med indikationerna ”Traditionellt använt mot lindrig oro” och/eller ”Traditionellt använt vid tillfälliga insomningsbesvär”.

Av Lena Götrich

Flera vetenskapliga studier har visat att sömnkvaliteten förbättras om man använder sig av ett vänderotpreparat. Och just på grund av dess sövande och lugnande verkan kan medlet försämra reaktionsförmågan, vilket man bör tänka på vid tillfällen då skärpt uppmärksamhet krävs, som till exempel vid bilkörning.
Om du vill veta mer om valerianaprodukternas verkan, så fråga din hälsorådgivare.
Källor: Linné on line, Den virtuella floran, Shenet, Örtblomman

LÄS MER

Lingon

År 1912 skrev Karl Williams från småländska Ljungby en sång om Flickorna i Småland, en sång som också handlade om lingon, ”på lingonröda tuvor och på villande mo där furuskogen susar susilull och susilo”. Ett kärt bär väl omskrivet och fullproppat med nyttigheter som mineralerna kalium, kalcium, fosfor, natrium, krom, selen samt vitaminerna A, E, K och C, bara för att nämna några.

Här i Sverige plockar och äter vi mycket lingon och det är faktiskt – ekonomiskt sett – vårt mest betydelsefulla bär. Exporten till Tyskland och Österrike är betydande och kanske är lingon till och med ännu populärare där än hos oss.
Lingonplockning var förr en viktig inkomstkälla för bondebefolkningen. Under goda lingonår kunde förtjänsterna ibland överstiga inkomsterna från jordbruket. Handplockning var vanligast förekommande, men redan år 1780 konstruerades en bärrepare, föregångaren till dagens, med vilken plockningen kunde gå två eller tre gånger snabbare.
Lingon växer vilt i så gott som hela landet och har plockats och använts i århundraden. De innehåller det naturliga konserveringsmedlet bensoesyra och behöver därför inga extra tillsatser, som till exempel socker, för att klara sig. Detta var väldigt värdefullt i gamla tider då sockret var både svåråtkomligt och dyrt. Det vanligaste sättet att bevara lingonen var att göra vattenlingon, vilket innebar att man helt enkelt lade bären i en kruka och hällde vatten över dem. Och så gjorde man, precis som i dag, lingonsylt och lingondricka. Och man åt dem, då som nu, ofta med mjölk.
” Öfwer hela Riket samlas de til hwarjehanda bruk i hushållen. Syltade Lingon är det allmännaste af Swenska syltsaker. De syltas dels i Socker, men mäst i Honung, en del tycka bäst om dem syltade i brun Sockersirap, som alt kommer under namn af Lingonmos, och nyttjas dels som sylt, dels som Sallat til Stekar.” Dessa rader om lingon kunde man läsa i boken ”Försök til en Flora Oeconomica Sveciae” år 1806. Författaren var den ansedde naturforskaren och apotekaren Anders Jahan Retzius, en mycket lärd man som Linné ska ha satt stort värde på.
Förr i tiden användes lingon även som botemedel vid olika åkommor. Bladen gjorde man te på och det skulle vara bra mot bleksot (blodbrist) och ge lindring vid infektioner i urinvägarna och vid blåskatarr. Både bär och blad ansågs också hjälpa mot diarré.
Lingon innehåller antioxidanten quercetin, ett naturligt gult färgämne som förekommer i många växter, bland annat i äpple, lök och gräslök. Quercetin har som potent antioxidant också tillskrivits en del positiva fysiologiska egenskaper, bland annat anticancerogena effekter. Lingonsylt anses också ha en aptitretande verkan, särskilt hos barn. Och vem kan avstå från lingonen när det gäller klassisk svensk husmanskost som köttbullar, kåldolmar och blodpudding? För de allra flesta av oss är det säkert otänkbart.
Lingon är ett ris, precis som blåbär, med vintergröna läderartade blad och intensivt röda bär som når sin mognad under augusti och september. Tallskog, hedar och hällmarker och därtill halvskugga och helst torr och mager jordmån är favoritväxtplatserna.
Artnamnet vitis-idaea betyder ”vin från berget Ida” och det svenska namnet lingon är besläktat med ljung som förmodligen syftar på växtplatsen, då lingon och ljung ofta växer tillsammans. Släktet heter Vaccinium på latin.

LÄS MER